Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Ännespann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740 ÄNN
ÄNNESPANN, n. 8. (gam.) Pannsmycke.
ÄNNU, ä’nnu ell. ännu, adv. 4) Äfven nu,
ända till och i denna stund. Är han kommen
ä.? Ä. är han ej kommen. Ä. i denna slund.
Ä. i dag. — 2) Ytterligare, vidare. Ä. en gång,
en gång lill. Å. en, en lill. Ä. mer, mera lill,
ändå mera; ytterligare; jfr. Ån mer (under Ån).
ÄNSKÖNT. ännschönt, konj. Se Ehuru.
ÄNTERBILA. f. 4. (sjöt.) En lätt yxa, som
brukas vid äntring. [Enter —.]
ÄNTERDRAGG. m. 2. (sjöt.) Dragg, som kastas
i tacklaget af ett fiendiligt fartyg, för alt fasthålla
del. [Enter-.]
ÄNTERGAST, m. 2. (sjöt.) Ä-ar kallas de af
manskapet på ett örlogsfarlyg, som kommenderas
till äntring. [Enter —.]
ÄNTERHAKE, m. 2. pl. — ha kar. Se
Änler-dragg.
ÄNTERNÄT, n. B. (sjöt.) Nät, som går rundt
omkring ell örlogsfarlyg. sex fot öfver relingen,
för att hindra fienden ifrån alt äntra. [Enter-.]
ÄNTRA, v. a. 4. (sjöt.) Öfverspringa på elt
fiendiligt fartyg, för alt bemäktiga sig det. —
Äntrande, n. 4. o. Äntring, f. 2. [Entra.]
ÄNTÅ,. a nnlå ell. änntå’, adv. (gam. lagt.) Se
Ändå. Ä. all, ehuru.
ÄPELGRÄ. se Apelgrå.
ÄPELGRÖN, ä’pp’l-grö’n, a. 2. Af samma
ljusgröna färg som äplen hafva.
ÄPELKAKA, f. 4. Kaka, tillagad med
äpel-mos.
ÄPELKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare, der äplen förvaras.
ÄPELKASTAD. se Apelkaslad.
ÄPELKOMPOTT, ä’pp’l-kåmmpå’tt, m. 3. En
maträtt af gelé och utstuckna kokta äplen.
ÄPELKRÄM, ä’pp’l-krä’m, m. o. n. 3.
Äpel-mos med vispad grädde.
ÄPELMADAM.–––––-damm. f. 3. Äpelmångelska.
ÄPELMOS, n. 3. Skalade, med socker och
kryddor kokta äplen.
ÄPELMUNK, m. 2. Pösmunk med inbakade
äpelskifvor.
ÄPELMUST, m. sing. Cider af äplen.
ÄPELPUDDING, m. 2. Pudding med inkrom
af äpelskifvor.
ÄPELSIRAP. ä’pp’lsi’rapp, m. 3. Ett slags
sirap, tillredd af äpelmust.
ÄPELSOPPA, f. 4. Fruktsoppa af äplen.
ÄPELTÅRTA, f. 4. Tårta, tillredd af finskurna
äpelskifvor med socker, mandel, russin, o. s. v.
[— torta.)
ÄPELVIN, n. 3. Se Äpelmust.
ÄPLE, ä pple, n. 4. (kelt. Apal; angl.sax.jp/,
Æpl; isl. Aval; i äldre språket Æpli) 4)
Frukten af äpelträdel. Af taga ä-n. Äta ä-n. Stekta
ä-n. (Fig. fam.) Bila i elt surt ä., nödgas göra
något obehagligt, hafva någon förlret. motgång.
(Ordspr.) Ä-l faller ej långt ifrån trädet,
för-äldrarnes egenskaper gå vanligtvis i arf lill
barnen. — Bildar en mängd sammansättningar,
såsom: Sommar-, Höst-, Vinter-, Söt-, Kungs-,
Ananas-, Anis-, Päron-, Agat-, Bön-, Klock-,
Olje-, Fenkåls-, Kardinals-, Lökäple. m. fl. Se
äfv. Tvisleäple. — 2) Brukas i sammansättningar
för några andra slags frukter, l. ex. Granatäple.
— Se äfven Galläple. Haräple. Adamsäple. —
3) Bild af ett äple. Se Biksäple. — Ss.
Åpel-formig. -gelé, -kräm, -kärna, -lik,
-mångels ka, -rätt, -saft, -skal,
-skif-va, -sljelk, -träd. [Äpple.)
ÄPLEBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Ostindisk
ÄRA
ä., en buskväxt, hvars frukt liknar elt litet äple
och har ytterst angenäm smak och lukt.
Psi-dium.
ÄPLEFLY, n. 4. Insekt af Fjärilarna, hvars
larv lcfver i äpcllrädels frukt och är orsak lill
maskiitna äplen. Phalæna Poniona.
ÄPLESYRA. f. 4. (kem.) En egen syra i omogna,
sura äplen och åtskilliga bärsorter.
ÄPLETRÄD, n. 8. Allmänt kändt ädelt
fruktträd. Pyrus malus.
ÄRA, f. 4. 4) a) Andras Öfvertygelse om och
erkännande af en menniskas personliga värde.
Kallas äfven Yltre ära. Stå i mycken ä. hos
någon. Angripa ens ä. Kränka ens ä. Stjäla
ä-n af en, genom förtal nedsätta någon i andras
aktning. Hålla i ä., högt akta, högt värdera,
vörda. Ert ord i all ä., med all aktning för
hvad ni yttrat. Sällskapet i all ä., med all
aktning för s. Föda sig med ä-n, på ärligt sätt.
Han har med ä. dragit sig ur spelet, med
bibehållande af andras goda idnke. — b) (i lagspråket)
Medborgerlig ä., eller, vanligast, blott Åra,den
aktning, som tillkommer hvar och en. hvilken ej
blifvit af domstol ärelös förklarad. Mista ä-n,
af domstol förklaras ärelös (se d. o.). Få ä-n
åler, genom konglig nåd återställas i åtnjutande
af sin medborgerliga ära. Bära ä-n på fickan,
säges skämtvis om den, som sålunda återfått äran.
— c) Se Heder, bem. 4. Misla, förlora sin d.,
blifva vanärad, förlora sin oskuld. — 2) a)
Handling eller yttre tecken, hvarigenom man visar
någon, att man hyser en aktningsfull tanka om
honom. Visa någon ä., mycken ä., gudomlig
ä. Göra, visa någon en ä. Man gjorde
honom den ä-n all ... Till fältherrens ä.
anställdes en lysande fest. Del vederfors honom
den ä-n all blifva vald till ledamol af velen^
skaps-akademien. Han är all ä. värd. A.
den som ä. bör, den bör främst äras, som det
bäst förljenar. Brukas i vissa höfligheisullryck.
t. ex.: Gör mig den ä-n alt spisa hos mig i
morgon. Visa mig den ä-n all... — Syn.
Ärebevisning, Ärebctygelse. — b) Säges äfven om
dcn hyllning, som egnas Gud. Ä. vare Gud.
Göra något lill Guds ä., för att derigenom ära
Gud. Ge Gud ä-n och bekänna sanningen, af
vördnad för Gud bekänna sanningen. — 4) Den
sedliga känsla, som förmår cn menniska att slädse.
i alla lägen och förhållanden, noga iaktiaga
sedlighetens bud, för alt bibehålla egen och andras
aktning. Kallas äfven Inre Ära. Lyda ä-ns
bud, fordringar. Lyssna till ä-ns röst. En
man af ä., som äger en sådan sedlig känsla och
följer den. Han har ingen ä. i sig, är ulan
all ä. och tro, har hvarken ä. eller samvete.
På min ä.. uttryck, som nyttjas, då man vill
bedyra något. (Fam.) Bo långt ifrån all ä. och
redlighet, ganska aflägset. — 8) Beröm,
ulmär-kelse, stor heder, stori anseende. Del länder
honom till ä. Till hans ä. måste erkännas, atl...
Jag anser del för en ä. Vinna, inlägga ä.
Han har dermed inlagt stor ä. Han var då
på högsta spetsen af ä. Sliga upp lill högsta
ä. Ge en ä-n för någol, tilldela en förtjensten
af något. Göra sig en ä. af, sälta sin ä. i,
anse såsom någol för sig hedrande, t. ex.: Han
sätter sin ä. i ordhållighel; han gör sig deraf
en ä.; han gör sig en ä. af, sätter sin ä. i alt
trotsa alla. Hafva, få den ä-n, ell. hafva, få
ä-n alt..,, säges af artighet i det finare
um-gängsspråket äfvensom i brefslil, t. ex.: Jag har
den ä-n alt lyckönska er; jag får ä-n nämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
