Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Ändring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄND
2) (om person) a) Få annat utseende, andra
egenskaper; blifva annorlunda beskaffad. Han har
ej ä-l sig i något, sedan jag sist såg honom.
— b) Ombyta beslut, åsigt; åtra sig. Han har
ä-l sig, är nu af annan tanka, har fattat annat
beslut. — Ändras, v. dep. Blifva förändrad.
ÄNDRING, f. 2. Handlingen eller verkningen,
hvarigenom något ändras. Å. af en rock. Göra
d. i en förordning. Söka d. i en dom. — Syn.
Förändring, Omändring, Ombyte, Omvexling,
Af-vexling, Variation.
ÄNDTARM, m. 2. Den yttersta af tarmarna,
hvilken öppnar sig i sätet.
ÄNDTARMFISTEL, –fi’sst’1, m. 2. pl. -
fistlar. (med.) Fistel i trakten af ändtarmens
mynning.
ÄNDTARMSFALL, n. B. (med.) Ändtarmens
framfallande.
ÄNDTELIG ell. ÄNDTLIG, a. 2. (föga brukl.)
Som är eller skulle vara det sista i en följd (af
handlingar, tankar), eller hvarpå intet mer af
samma slag följer. Delta är milt ä-a beslut.
Ä. uppgörelse.
ÄNDTELIGEN ell. ÄNDTLIGEN, adv. a)
Efter en lång tid; efter att mycket förutgålt.
Ä. kom han. Ä. har han fallal sill beslut.
Ä. är den saken slutad. — Syn. Omsider. —
2) (fam.) Nödvändigt, för all del, framför allt.
Han vill ä. följa mig. Var ä. försiglig. Han
måsle ä. göra del. Laga ä., all han kommer.
Kom ä. — 3) SluUigen. Ä. får jag tillägga,
alt... — 4) Det måste medgifvas, visserligen, i
sanning. Han är då ä. icke farlig. Ä. kan
man väl säga, alt...
ÄNDVÄNDA, v. a. 2. Vända upp och ned på.
ÄNDÅ, ä’nndå o. änndå’, konj. 1) Likväl, det
oaktadt, emellertid, icke desto mindre. Det är
ä. intet annat än vallen, Alla menniskor fika
efter rikedom, och ä. ser man få rika, som
äro lyckliga. Vill du ä. försvara sådana
orim-ligheler? Jag vill ä. bjuda till. Om del ä.
ville lyckas! Liksom man ej vissle del ä. Han
nekar ä. — 2) Se Ännu, 2.
ÄNG, f. 2. (isl. Anger; ursprungl. slätt vid
hafsstranden) Gräsbeväxt fält, som afbergas för
höfångst. Slå en ä. Låla beta en ä. Lägga
till d., igenlägga brukad jord till ängsmark. —
Ss. Ängblomster, -sbacke, -sskötsel,
-sslycke, -vaklare, -växt.
ÄNGBORST, m. 2. o. 3. Se Borstgräs.
ÄNGBULLER, m. 2. pl. Se Bullerblomster.
ÄNGD, f. 3. (af isl. Eignd, egendom; föråldr.,
bibi.) Trakt, nejd. [Engd.]
ÄNGDUN, n. B. Se Ängsull.
ÄNGEL, m. fl., se Engel, &c.
ÄNGELSK, m. fl., se Engelsk, &c.
ÄNGER, #’ng’r, m. 2. pl. — ängrar.
Insekt-slägte af Skalbaggarna. Dermestes.
ÄNGERRAGGE, m. 2. pl. — baggar. Se
Bokmal.
ÄNGGUBBAR, m. 2. pl. Se Korsört, bem. 4.
ÄNGHAFRE, m. sing. En art vild hafra, på
torra ängar. Avena pralensis.
ÄNGKAFLE, m. sing. Grässlaget Alopecurus
pratensis.
ÄNGKAMPE, m. sing. Grässlaget Phleum
pratense.
ÄNGKNAPPAR, m. 2. pl. Se
Bullerblom-sler.
ÄNGKRASSE, m. sing. Se Bräsmagräs.
ÄNGLÄRKA, f. 4. En art af Lärkornas slägte.
Alauda pratensis.
ÄNN 739
ÄNG LÖK, se Ängslök.
’ ÄNGNEGLIKA, se Ängsneglika.
ÄNGSBILA, f. 4. Ett redskap, som begagnas
vid anläggandet af silängar.
ÄNGSFÖRYNGRING, f. 2. (landlbr.) Ängars
betäckning med jord.
ÄNGSGRÖ, m. sing. Foderväxten Poa
pratensis.
ÄNGSHAGE, m. 2. pl. — hagar. Afstängd
ängsmark till beteshage.
ÄNGSKNARR, m. 2. Se Kornknarr.
ÄNGSKÄRA, f. 4. örten Serratula tinctoria,
på skogsängar, med röda blommor.
ÄNGSKÄRA ell. ÄNGSKÄRRA, f. 4. Se
Kornknarr.
ÄNGSLA, v. a. 4. (af Ångest) Göra ängslig.
Denna tanke ä-de honom myckel. — Syn. Se
Bedröfva. — Ä. sig, v. r. ell. Ä-s, v. d.
Plågas af ängslan. Ä. sig för ell lappri.
ÄNGSLAN, f. sing. indef. Qväljande oro af
fruktan för något föreslående, obeslämdt ondt. —
Syn. Se Bedröfvelse.
ÄNGSLATYR, –ty’r, m. sing. Foderväxten
Lathyrus pratensis.
ÄNGSLIG, a. 2. 4) Plågad af ängslan. Jag
är ä. för hans framlid. Vara, bli ä. öfver
någol. Se ä. ul. — Syn. Se Bcdröfvad. — 2)
(fam.) a) Rädd. Han är inle ä. af sig. — b)
Tråkig. Del är en allt för ä. menniska. —
c) (om sak) Sorglig, otreflig. Ä. nyhet. Ä. lon.
Ä-l väder. — Syn. Se Bedröflig.
ÄNGSLIGHET, f. 3. Se Ängslan.
ÄNGSLIGT, adv. På ett ängsligt sätt, med
ängslan.
ÄNGSLUND, m. 3. Lund i en äng.
ÄNGSLYCKA, f. 4. Litet inhägnadt åkerland
i en äng.
ÄNGSLÄRKA, se Änglärka.
ÄNGSLÖK, m. 2. Se Hundlök.
ÄNGSMARK, f. 3. Gräsbeväxt, såsom äng
begagnad mark.
ÄNGSNEGLIKA, a nngsnäjlicka, f. 4. örten
Dianthus deltoides, på torra ängar, med röda, små,
ganska vackra blommor.
ÄNGSNÄRPA, f. 4. Se Kornknarr.
ÄNGSPADE, m. 2. pl. — spadar. Ett
redskap, som begagnas vid anläggandet af silängar.
ÄNGSRAKA, f. 4. Ett redskap, som brukas
vid anläggning af silängar.
ÄNGSRÖDJNING, f. 2. Bortrödjning af buskar
o. d. i en äng.
ÄNGSSKYFFEL, m. 2. pl. - skyfflar. Ett
redskap, som begagnas vid anläggandet af
silängar.
ÄNGSSKÄRA, ÄNGSSNÄRPA, se Ängskära,
Äng snär pa.
ÄNGSULL, f. sing. Kärrväxt med ax, hvilkas
hår likna ull. Eriophorum polystachium. Kallas
äfv. Ängdun, Hardun, Madun, Hvithufvud.
ÄNGSVATTNING, f. 2. Ängars förbättring
genom vattenledning.
ÄNGSVINGEL, m. sing. Grässlaget Fesluca
elatior.
ÄNGSYRA, f. 4. Örten Rumex acetosa med
rödbruna blomvippor.
ÄNGULL, se Ängsull.
ÄNG VALL, m. 2. Se Ängsmark.
ÄNGVÄDD. m. 2. örten Scabiosa succisa, i
ängar, med blå, stundom hvita blommor.
ÄNKA, ÄNKLING, m. fl., se Enka,
Enk-ling, &c.
ÄNNE, n. 4. (isl. Enni; gam.) Panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
