Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 ONKEL TOMS STUGA.
en säng åt mig. Men hvad händer? Jo, jag hade inte legat många
sekunder, förrän jag sof som en stock.”
“ Med ena ögat öppet, Fineas ? ” inföll Simeon lugnt.
“ Nej ; jag sof verkligen med båda ögonen och hela kroppen under en
eller ett par timmars tid, ty jag var så trött en människa kan bli. Men
efter den tiden väcktes jag af röster i rummet och såg några karlar sitta
omkring bordet, drickande och samtalande. Innan jag gjorde något
buller, ville jag veta, livad det var för viktiga saker de afhandlade, i
all synnerhet som jag hörde dem yttra något om kväkarne. Jag lyss¬
nar, och så hör jag en af dem säga : ‘ De äro där uppe uppe i kväkarny-
bygget, det är tämligen säkert.’ Då öppnade jag bägge öronen på vid
gafvel och fann, att de talade just om främlingarne här. Jag låg natur¬
ligtvis dödstilla och lät dem i ostörd ro afhandla alla sina planer. Den
här unge mannen, sade de, skulle sändas tillbaka till Kentucky till sin
master, som ämnar strängt straffa honom till varning för alla sina
niggrer från att rvmma. Och den här unga kvinnan skulle två af
sällskapet föra ned till New Orleans, där de ämna sälja henne för egen
räkning: de beräknade att få mellan sexton och aderton hundra dol¬
lars för henne. Och den här lille gossen skulle återlämnas till en slaf-
handlare, som köpt honom. Vidare skulle de återskieka Jim och hans
mor till deras master i Kentucky. Två rättstjänare från staden skulle
följa med och hjälpa dem att gripa flyktingarne. Den här unga kvinnan
skulle föras inför domaren, och en af karlarne, som var liten till växten
och tycktes ha en hal och inställsam tunga, skulle svära på, att hon till¬
hörde och hade rymt från honom. På det viset skulle han få henne
öfverlämnad åt sig och kunna taga henne med nedåt Södern. De hafva
fått nys om den väg vi ärna taga i natt, och de skola förfölja oss, sex
eller åtta man starka. Det är hela historien, och nu måste vi komma
öfverens om, hvad som skall göras.”
Fineas’ åhörare, som i olika ställningar lyssnat till hans berättelse,
ldgjorde tillsammans en tafla, hvilken varit väl värd att fästas på duk.
Rakel Halliday, som varit sysselsatt med bakning, stod med upplyfta,
mjöliga händer, under det hennes anletsdrag afspeglade det djupaste
bekymmer. Simeons ansikte präglades af en begrundande tankfullhet.
Elise hade slagit sina armar omkring Georg och såg förskrämd på
honom, medan denne medels knutna händer och blixtrande ögon gaf
uttryck åt de känslor, som helt naturligt skulle besjäla hvarje hederlig
man, hvilkens hustru vore dömd att säljas på auktion och hvilkens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
