Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 315
mig, att män, som åtnjuta den lyckan, kunna äflas och fika efter någon¬
ting annat. Jag för min del känner mig rik och stark, änskönt vi icke
äga något annat än våra tomma händer. Jag tycker, att jag knappast
vågar bedja Gud om mer. Ja, fastän jag arbetat strängt i all min tid
och nu vid tjugufem års ålder ändå icke äger en cent eller tak öfver
hufvudet eller en jordlapp, som jag kan kalla min ; så skall jag likväl
känna mig tacksam och belåten, bara jag hädanefter får vara i fred och
sköta mig själf. Jag skall arbeta och skicka betalning till din hus¬
bonde för gossen och dig. Hvad min före detta husbonde angår, så har
han redan fått ersättning fem gånger om för allt, hvad han någonsin
kostat på mig. Jag är icke skyldig honom någonting.”
“Men ännu äro vi icke utom all fara,” genmälte Elise; “ vi äro ej i
Kanada än.”
“ Visserligen,” svarade Georg, “ men jag tycker mig redan andas dess
fria luft, och det gör mig stark.”
I detta ögonblick förnummos ifrigt samtalande röster ifrån det yttre
rummet, och strax därpå knackade någon på dörren. Elise skyndade
att öppna.
Där ute stod Simeon Halliday och vid sidan af honom en annan
kväkare, hvilken föreställdes såsom Fineas Fletcher. Fineas var
lång, smal och rödhårig; hans ansiktsuttryck vittnade om ett skarpt
förstånd, paradt med slughet. Han hade icke Simeon Hallidays lugna,
saktmodiga, fromma väsen, utan tvärtom ett särdeles vaket och tilltag¬
set utseende, likt en man, som berömmer sig af att veta, hvad han vill,
och hafva ögonen med sig — allt egenskaper, som tycktes föga öfver-
ensstämma med hans bredskyggiga kväkarliatt och omständliga sätt att
uttrycka sig.
“Vår vän Fineas har upptäckt någonting af vikt för dig och de
dina, Georg,” började Simeon ; “ någonting som kan vara dig till nytta
att få höra.”
“ Ja, det har jag,” bekräftade Fineas, “ och det visar nyttan af att
man på somliga ställen alltid sofver med det ena ögat öppet, såsom jag
alltid har sagt. I går kväll tog jag in på ett litet enstaka värdshus en
dagsresa härifrån. Du kommer nog ihåg stället, Simeon ; det var där
vi i fjol sålde äpplen till den där frodiga gumman med de stora örrin-
garne. Jag var trött efter*den långa resan, och sedan jag fått litet till
bästa, lade jag mig på en hög säckar i ett hörn af rummet och höljde en
buflPelhud öfver mig, medan jag väntade på, att de skulle göra iordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
