Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 317
att Öfverlamnas åt en slafhandlare — allt i skydd af en kristen nations
lagar.
“ Hvad skola vi göra, Georg?” frågade Elise modlös.
“Nog vet jag, livad jag liar att göra,” genmälte Georg, i det han
gick tillbaka in i rummet och böljade undersöka sina pistoler.
“ Aj, aj,” sade Fineas, nickande åt Simeon ; “ nu ser du, Simeon,
hur det kan komma att gå. ?
“ Jag ser det,” svarade Simeon suckande. “ Gud gifve, att det dock
inte måtte komma därhän ! ”
“Jag vill inte, att någon skall blottställa sig för min skull,” sade
Georg. “ Om ni endast vill låna mig en vagn och säga mig vägen, så
kör jag själf till nästa skjutsstation. Jim är en jätte i styrka, och modig
är han som döden och förtviflan — och det är äfven jag.”
“ Det är allt godt och väl, vän,” sade Fineas; “ men du behöfver i
alla fall en kusk. Du må gärna slåss bäst du vill, men jag känner till
vägen, och det gör inte du.”
“ Men jag vill inte indraga er i de faror, som vänta mig,” invände
Georg.
“Indraga!” utbrask Fineas med mycken själfkänsla. “Skulle just
roa mig att se, i hvilka faror du kan indraga mig.”
“Fineas är en klok och erfaren man,” sade Simeon. “Det kan
inte annat än gagna dig, Georg, att du underkastar dig hans ledning.
Vän Georg,” tilläde han, läggande sin hand på Georgs axel och pekande
på pistolerna, “ var icke för snar att använda de där — ungt blod är
hett.”
“Jag vill inte anfalla någon människa,” genmälte Georg. “Allt
hvad jag begär af detta land är, att i frid få fara mina färde, och i så
fall skall jag också fredligt lämna det; men,” fortfor han, och det
ryckte i hans kinder och hans panna mörknade, “jag hade en syster,
som blef såld på marknaden i New Orleans. Jag vet, till hvad ända¬
mål de säljas; tycker ni då, att jag skall stå overksam och se dem taga
min hustru för att sälja henne, när Gud hargifvit mig två starka armar
att försvara henne med? Nej, så sant mig Gud hjälpe ! Jag skall slåss
till sista andedraget, innan de fa taga min hustru och min son. Kan ni
klandra mig därför?”
“Fn dödlig människa kan icke klandra dig, Georg; kött och blod
kunna icke handla annorlunda,” svarade Simeon. “Ve världen för
förförelses skull; dock ve dem, genom hvilka förförelse kommer.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
