Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Calle.
Fars Calle har också hafvet i bloden, han hårväxt upp
vid historier från fars seglatser —
än var far i Kiel, än i
Hull, än i Santos —
historier som mor läst upp ur bref, som
anländt med konstiga poststämplar. Sedan har Calle med
spänd uppmärksamhet lyssnat till fars ord, när han i långa
höstkvällen fördrifvit någon stund med att tala om
gamla
minnen, eller ute vid fisket i träsket berättat om
hajar och
andra märkvärdiga djur. Far har också haft att förtälja om
de många stora städer han besökt, om de stora kyrkorna,
om
besynnerliga träd och vackra blommor, som funnos i de
främmande länderna. Calle undrade ölver allt detta i sitt sinne,
han förändrade gran och rönn i sin fantasi efter behag, satte
pappersblommor på enbuskarna, såg träskets stränder för-
svinna och vattnets yta förstoras till oändlighet, och det
röda torpet blef som ett stort hus med kolonner och torn.
När Calle läst sig fram för presten skulle han ut ur
hemmet och begynna sköta sig själf. Han fick många för-
maningar af far och mor att inte ge sig till sjös, och han
måste slutligen lofva dem att till en
början bara söka sig
till kusten och taga drängtjänst därnere vid saltsjön för att
se om han kunde trifvas i närheten af vågorna.
Här på skärgårdshemmanet gälde det att sköta både
jordbruk och fiske, Calle fick sätta potatis, slå hö, rykta
hästarna och ibland hjälpa till vid fisket. Han fick här se
mycket, som var nytt för honom, besynnerliga fiskslag, som
ej funnits i träsket där hemma, stora nät, som voro flere
famnar djupa och kallades skötar, båtar med annan form än
de hade, som han förut sett, och han såg ett rörligt och
lifligt folk, som arbetade dag och natt när så fordrades, och
som hvilade när det bäst lämpade sig för sysslorna. Det
var en
omvexling och glädje i arbetet, som han ej var van
vid, och ehuru dessa skärkarlar ej voro sjömän af det slag
som fadren talt om, så hade de dock i Calles ögon något
af detta lockande ölver sig, som borde följa hafvets män åt.
Dessa vatten voro i alla fall härliga, när de lyste blåa och glitt-
rade som silfver i förmiddagssolen, eller när sydvästen vid mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
