Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K 4
I
l
9§p
|K |v|y j
p ml
C alle.
r
l.
^ |)et går stundom så med sjömän, då de blifva äldre, att
det djärfva ungdomsmodet och öfverdådet, hvarunder
sjölifvets faror betraktades och mottogos, småningom öfver-
går till försiktighet, hvilken slutligen på ålderdomen förbytes
till rädsla och fruktan för hafvet och stormen. Sjömannen
får så ofta se döden i hvitögat, att han med eller mot sin
vilja får en smula allvar i sitt sinne, och hans tankar vändas
i sådana svåra stunder så ofta till de hemmavarande, där
de ängslas och undra hur far har det i mörka höstnätter,
att far slutligen känner en
oemotståndlig längtan till hemmets
säkra och fasta torfva. Då kan det förunderliga inträffa att
sjömansfamiljen slår sig ned ett stycke inne i landet och att
far blir jordbrukare och torpare —
att han helst blir under-
hafvande åt sin förra kapten eller någon annan
fartygsbefal-
hafvare synes ju naturligt nog. Han blir därigenom i tillfälle
att åter upplifva gamla sjöminnen, att med en förståsig-
påare tala om genomlefvade stunder af glädje, skämt eller
fasa i stormens raseri —
och dessa minnen utgöra en stän-
dig källa till fröjd, ehuru värkligheten ute på hafvet numera
vore
omöjlig att uthärda. Far har fått hafvet i bloden och
den bloden förändras ej, icke ens om han bosatt sig i öde-
markens djupaste skogar. Suset i trädtopparna och kårarna
på träskets vatten äro anledning nog att påminna om hvinet
i skeppets tacklage och hafsytans krusning vid vaknande
vind.
h
p
Ii ’’Ml. -
:
"■R
(Hl
i
■
ijfifjfr.
■
I Bli
i?
il
ia»
«
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
