- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
275

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

onekligen förträffligt för Kellgrens läggning, och så informator han var,
hade han här dock mycket att lära. Till husets intimaste umgänge
och den miljö, i vilken Kellgren nu kommit, hörde vid denna tid
också de vackra grevinnorna Ulla von Höpken och Augusta
Löwenhielm, döttrar till Carl von Fersen. Ulla von Fersen hade 1770,
då hon var tjugoett år, blivit bortgift med baron Nils von Höpken,
en ursinnig spelare och rucklare. I följd härav levde de, särskilt
sedan grevinnan 1775 blivit statsfru, faktiskt skilda från varandra.
Några utdrag ur hertiginnans dagbok för 1779 belysa åtminstone
den uppfattning, som man inom societeten hade av henne: »Hon
är mycket vacker, men hennes forna fraîcheur har börjat försvinna,
vilket nog är beroende på hennes högst oregelbundna levnadssätt;
hon beskylles för att hava många älskare, och skandalkrönikan
förmäler, att hon skänker sin gunst åt vem som erbjuder sig. Ett
sådant levnadssätt måste naturligtvis menligt inverka på hennes
utseende, och fastän hon knappt är trettio år gammal, skulle man
kunna tro henne vara fyrtio eller femtio år. Gift som helt ung och
i saknad av en vårdad uppfostran, kastade hon sig genast uti en
mängd äventyr. Alla herrar voro roade av hennes muntra och
kvicka konversation, men hennes man, som var svartsjuk och brutal,
grälade på henne, så snart hon talade med någon, och nöjde sig
slutligen ej med hårda ord, utan började misshandla henne.» Detta
— fortsätter hertiginnan — »har säkerligen bidragit till hennes
nuvarande levnadssätt, ty sedan hon på sätt och vis lever skild från
sin man, har hon riktigt slagit sig lös... Hennes ganska lysande
själsgåvor äro föga uppodlade, och hon är ej vidare road av
läsning och saknar fullständigt allt begrepp om det passande; det är
något, som hon ej ens känner till namnet. Hon är mycket
behaglig och ser särdeles bra ut och liknade, åtminstone då hon ännu
hade hela sin fraicheur i behåll, fullkomligt en Hebe, varför kungen
också lät den namnkunnige bildhuggaren Sergel sätta hennes huvud
och anletsdrag på en Venusbild.»

Hennes yngre syster, som varit föremål för prins Karls ömma
låga, hade 1770 blivit bortgift med diplomaten greve Löwenhielm,
som mest vistades utrikes, under det att hans vackra fru stannade
i Stockholm. Ehuru hon varit rival till hertiginnan Charlotte, ger
denna ett mycket sympatiskt porträtt av henne: »Gift vid mycket
unga år med en man, som hon ej älskade, såg hon sig om efter
andra förbindelser för att söka glömma bort sin lättsinnige och
utsvävande man. Fältet var sålunda öppet för alla dem, som kunde
sträva efter att få behaga henne, och det blev hertigen, som
därvidlag företrädet. När sedermera denna förbindelse upphörde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free