Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Kellgren också börjat med en dylik. Jag har nu — skrev
han till Clewberg — »gått och funderat på min tillämnade opera.
Jag har ock slarvat tillsammans en akt. Den skulle bestå av tre
och kallas Adonis och Proserpina. Det möter mig mera svårighet
härvid, än jag tänkt. Att lätta den och betaga mig misströstan
bercerar jag mig med så briljanta föreställningar om frukten härav,
att jag för en annan bör synas ridicule och är det verkligen i egna
ögon. Jag har tänkt, att min opera kunde vara i ordning vid samma
tid som nya Bollhuset bleve färdigt, att den kunde tjäna till en
invigningspjäs, och har jag redan arrangerat en prolog, som skulle
tjäna vid detta tillfälle. Vad säger du? Är jag icke extravagant?»[1]
Informator hos Meijerfelt.
På hösten 1777 tillträdde Kellgren sin plats som informator i det
grevliga Meijerfeltska huset. Detta var avgjort ett bland de
förnämsta i huvudstaden, ty Meijerfelt var mycket rik, hade stora gods
i Pommern, Skåne och Södermanland, var greve och general, och
hans fru blev 1778 statsfru hos drottningen. Om den fot, på vilken
det grevliga herrskapet levde, får man en föreställning genom
mantalslängden för 1780. Betjäningen bestod av icke mindre än följande
personer: en kammartjänare, en kammarjungfru, husjungfru, fyra
lakejer, spannridare, kusk, husdräng, en madam och fem pigor.
I förteckningen upptages ock informatorn, magister Kellgren, såsom
lärare för de två sönerna, vilka 1780 voro resp, fjorton och elva
år. Redan mantalslängden ger således en antydan om den nya
atmosfär, i vilken den forne Åbostudenten kommit. Tonen i hemmet
angavs av grevinnan, Lovisa Meijerfelt, född Sparre, som var nitton
år yngre än sin man generalen. Alldeles ung var hon icke längre,
då Kellgren såsom informator antogs i huset; hon var då 32 år,
men hon skildras ännu såsom en av hovets mest firade skönheter.
1779 — således medan Kellgren var informator i huset — ger
hertiginnan Charlotte följande porträtt av henne: »Grevinnan
Meijerfelt, som blivit utnämnd till statsfru för ett år sedan, är mycket
kvick och bildad, men ganska elak och endast rolig, när hon får
driva med någon, vilket hon sällan underlåter, och detta gör henne
opålitlig och hjärtlös. Hon anses vara rätt mycket begiven på
kärleksäventyr, ehuru hon har stor förmåga att hålla sina
förbindelser hemliga; för närvarande lyckas det henne dock icke, därför
att hennes älskare[2] har samma håg som hon för att skämta, och
denna deras gemensamma svaghet har röjt dem.» En dylik
matmoder — kvick, rolig, satirisk och fri i sin moral — passade
[1] Med nya Bollhuset avser Kellgren Operahuset, på vilket arbetet börjat två år
tidigare eller 1775. Det invigdes först 1782.
[2] Denne tyckes hava varit Carl August Ehrensvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0320.html
