- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
273

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hösten 1777 tyckes penitensen emellertid hava slutat, och han fick
då tillträda sin plats hos generalen.

Under tiden hade han ej varit overksam, och han var ej alldeles
obekant för Stockholmspubliken. I sin tidskrift Samlaren hade
Gjörwell redan före Kellgrens överresa avtryckt några av hans i
Åbo tidningar publicerade dikter, Saknaden (1773) och Nyårstankar
(1775). Vid sitt Stockholmsbesök hade Kellgren gjort hans
personliga bekantskap, och 1777 upplät Gjörwell sin tidskrift för en hel
följd av dikter av den uppgående stjärnan inom litteraturen: Våren,
Tankar vid friherrinnan Flemings jordfästning, Ode till Bacchus och
kärleken samt två Horatiusimitationer; året därpå följde Sinnenas
förening, och till de båda förstnämnda fogade Gjörwell en
rekommendation i sin kända stil: »Man behöver ingalunda förekomma
läsaren, som äger smak och ömhet; man önskar sig blott flera
stycken av samma hand». Av dessa dikter, som den hederlige,
men ej vidare skarpsinnige Gjörwell avtryckte, voro två kraftiga
inlägg för en världsåskådning, som stod alldeles i strid med den
moraliske Gjörwells egen. Dikterna voro Ode till Bacchus och
kärleken samt Sinnenas förening, i vilka Kellgren med en förut
icke dristad öppenhet framlade libertinismens program. I den förra
sammanfattar han sin livsåsikt:

Så älskom, drickom då, förr’n våra timmar sluta!
Kanske jag, min Eglé, dig blott i dag får njuta,
Kanske jag Lethes flod i morgon smaka skall.
Kom, Bacchus! Kärlek, kom! Låt mig ej eder sakna
Den stund, jag somnar in att icke mera vakna.


I den andra dikten förfäktar han satsen, att »ingen sällhet äger
grund, som ej av våra sinnen gives», och han går här till ett klart
angrepp på kristendomens moral: Han har funnit,

Hur falsk, hur grym den läran är,
Som för vår sällhet oss förfärar,
Som säger, att jag himlen ärar,
När på mig själv jag händer bär
Med mordet på min själs begär.


Med dessa stycken hade Kellgren lämnat lärlingstiden bakom sig,
och det gällde nu för honom att erövra en plats i huvudstadens
vittra kretsar. Han hade därvid fullkomligt klart för sig, att lyriken
icke var en diktart, som på högsta ort stod i någon vidare hög
kurs. Gustav III intresserade sig nästan uteslutande för teatern,
och den, som ville vinna hans bevågenhet, måste komma med ett
drama, helst en opera. Nere på sin förvisningsort i Västergötland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free