Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
malningsarbete, och av några prov, som ännu äro i behåll, finner man, att de
känslor, som hos hyfsade folkslag utgöra ämnet för könets ömmaste
bekymmer, icke varit dem obekanta.» Det första betydande
uppslaget till den finska runoforskningen kommer således från Porthan,
och denna insats blev för den följande litterära utvecklingen i
Finland av en avgörande betydelse.
Ossian och Kellgren.
Åtminstone före 1774 hade Porthan satt sig fullkomligt in i den
nya rörelsen, ty detta år utgav hans lärjunge Kellgren sin
disputation De poesi philosophiæ ubivis gentium prævia, i vilken man
finner en visserligen knapphändig, men ganska allsidig behandling
av hela den nyupptäckta exotiska litteraturen. Avhandlingen hade
inspirerats av Porthan, som givit honom ämnet samt väl även en
del av idéerna och litteraturhänvisningarna. Själva grundtanken i
den lilla avhandlingen är icke vidare originell, och för övrigt är
den lånad från Voltaire: att versen är äldre än prosan och poesien
äldre än filosofien. Men bevisföringen röjer, att Kellgren — och
väl även Porthan — kände till de exotiska litteraturområden, som
kort förut upptäckts. Han citerar Lowth och Michaelis, då han
påstår, att en stor del av de bibliska böckerna voro poem, och han
hänvisar t. o. m. på den förlorade diktsamling, Den redliges bok,
som omtalas och citeras i den andra Samuelsboken. Han påpekar,
att det funnits grekiska skalder före Homeros, att fransmännen redan
på 1000-talet haft en poetisk litteratur, att de gamla gallerna haft
sina barder och att dessa funnits också i Britannien: »av deras
skaldestycken hava rester bevarats ända till våra dagar, författade
av Ossian, Fingals son, och bevarade endast genom muntlig
tradition i förening med musik. I Irland (!) hava de hopsamlats av en
lärd och ryktbar man vid namn Macpherson, som från ersiska
språket översatt dem på engelska, varifrån de av Suard överflyttats
på franska. Dessa dikter läsas med den största förtjusning, och
så vitt jag vågar döma äro de endast genom sin korthet
underlägsna de homeriska».
Oen höga uppskattning, som Kellgren här röjer av Ossian,
framgår ock av en översättning (från franskan), som han året därpå
(1775) införde i Åbo tidningar: Alpin, ett ersiskt skaldestycke.
Översättningen — liksom originalet på prosa — åtföljdes av en not,
som vanligen anses härröra från Porthan, men som i varje fall
uttrycker samma tanke som i Kellgrens avhandling. Där säges bl. a.:
»Utav dessa sånger har man ännu kvar flera lämningar, som igenom
traditionen ifrån de äldsta tider blivit bevarade på samma sätt som
våra finska runor. De röja över allt den gamla orientaliska smaken
och anses till en stor del för mästerstycken.... Hans (Ossians)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0235.html
