Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sånger överträffa efter fleres omdöme Homeri arbeten». Året därpå
följde en ny översättning från Ossian, av Clewberg, likaledes en av
Porthans lärjungar, och till dem sällade sig en tredje, Jacob
Tengström, som 1780 i Åbo tidningar införde en översättning av den
ryktbara solsången. Den är på rimmad vers och onekligen
betydligt mera poetisk än Gothenius’ prosa, men också mindre exotisk
och mera pseudoklassisk :
Du ljus, som högst på fästet prålar,
Lik Fingals sköld i vidd och prakt!
Var lånar du din eld, de strålar,
Som evigt trotsa tidens makt?
Då du i majestät dig kläder
Och fram på höjdens bana träder,
Den skrämda stjärnan, blek och kall,
I dimmans mörka gömslen hastar,
Och nattens bloss sig brådstört kastar
Uti de västra havens svall.
Tengström.
Samma år erhöll Tengström Vitterhetsakademiens stora pris för
sitt svar på frågan: Om intet folkslag härtils gjort, är det väl troligt
at någon nation hädanefter gör några lyckeliga framsteg i vitterhets
öfningar utan at känna de gamla grekers och romares originalskrifter?
Frågan hade diskuterats ända sedan slutet av det föregående
århundradet — tvisten mellan les anciens och les modernes — och
akademiens mening var tydligen, att den eventuelle prisvinnaren
skulle ansluta sig till »les anciens». Tengström ställde sig
emellertid alldeles avgjort på de modernes sida. Den nya tiden har
frambringat vetenskapsmän som Newton och Montesquieu, »naturen i
de senaste åldrar är ej mer vanmäktig att frambringa Homerer och
Virgilier än i världens forna tidevarv; varföre då utan skäl betaga
människosläktet det hoppet att än se deras likar och medtävlare?»
De nyare hava knappt behövt de gamles föredöme. Tasso, Milton,
Voltaire och Klopstock skulle hava varit det de äro, även om
Homeros och Vergilius aldrig funnits till. Voltaire kunde icke läsa
Sophokles och Euripides på originalspråket, men har likväl
åstadkommit fullständiga mästerverk.
Denna sammanställning av Voltaire och Klopstock är
karakteristisk för den ännu oklara uppfattning, som Åbokotteriet hade
av samtidens litterära strömningar. I avhandlingens huvudparti
ansluter sig Tengström likväl mera bestämt till den exotiska
riktning, som stod i strid med upplysningen, och utan svårighet spårat
man här reflexerna av Montesquieus klimatlära. Tengström
utvecklar alldeles samma tankar, som vi redan mött i Kellgrens lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0236.html
