- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
245

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En dag hade han skyndat ett godt stycke framför hären,
endast åtföljd af Erik, som nu var liksom en skugga af
honom. Den beridna delen af hären, som vanligen plägade
öppna tåget, hade blifvit långt efter, och Herman
öfverlämnade sig åt sina drömmar, hvilka tycktes blomma godt i den
sköna omgifningen af en härlig och storartad natur.

Plötsligt for Erik som en blixt framåt vägen och
tvärstannade i mynningen af en hålväg, där den mörkaste natt
tycktes råda. Herman skyndade till hans sida ocb sporde
förvånad hvad som kommit åt honom.

»Vandra icke trollen här i Finveden midt på Guds klara
dag och ställa till förargelse», svarade Erik, »så hafva vi här
ugglor i mossen!»

»Så vidt jag vet, finnes icke i denna bygd något
fogdenäste ...»

»Nej, men därför kunna väl fogdarne här drifva sitt
spel, och jag vill våga min hals, om jag icke såg Johan Wale
och långa Magnus smyga fram där tvärt öfver vägen.»

»Så månde du hafva sett i syne, Erik, ty hvar Johan
Wale än befinner sig, här i dessa trakter lärer han icke
vara ...»

»Tyst», afbröt Erik, »hörden I icke ljud af hästfötter?»

De lyssnade och hörde verkligen på långt afstånd ljudet
af hästar, som i sakta skridt nalkades hålvägen på andra
sidan. Men med ens ökades hästarnas skridt till galopp, och
på samma gång ökades deras antal. Det lät, som om det
varit en hel skara ryttare, som i sporrstreck ilat vägen
fram.

»Där äro de!» utropade Erik.

»Tvenne pilgrimer!» tillade Herman förundrad, men han
fick icke yttra mera, förrän orsaken till deras hastiga ridt
blef uppenbar.

De båda pilgrimerna hade knappast blifvit synliga vid
krökningen af hålvägen, förrän en skara ryttare började fylla
vägen, alla i sporrstreck förföljande de förra. Dessa tycktes
vara gamle män, ehuru de sutto väl till häst och utvecklade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free