Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förföljarna. Munken och hans följeslagare sågo i den högsta
spänning skådespelet framför sig.
Då hördes tätt bakom de uppretade bönderna en stämma,
hvars blotta ljud kommo de lyftade yxorna att hejdas. Det
var en hög, smärt gestalt till häst.
»Kommen ihåg, bondemän!» ropade han, »att vi icke
äro stigmän, som föra krig för mords och rofs skull.»
Ögonblicket därefter stod han framför den darrande fogden.
»I ären en tapper stridsman, fogde!» sade han till denne,
»och därför ville vi bondemän gärna skänka eder friheten,
men I ären dess likes en grym man, utan försyn för lag
och rätt, och därför blifven I vår fånge, tills laga dom
fallit.»
Fogden fördes bort, och ryttaren försvann, och strömmen
af väpnad allmoge rullade åter utför höjden.
Hvad som föregick inom munkens barm, vet ingen, men
den gamle mannen visste sedan berätta, att han först störtat
fram emot bondehöfdingen, som om han velat tilltala honom,
men att han sedan plötsligt kastat sig tillbaka och fallit på
knä bakom ett träd med händerna sträckta mot himlen.
Mycket talades sedan i trakten om Rumlaborgs fall, om
den grymme fogden och om Herman Berman, men äfven om
munken, som låg på knä i skogen och bad till Gud och
Sankt Erik för svenske mäns väl. Men Rumlaborg bröts
neder i grund, och endast en grushög, öfvervuxen med gräs
och buskar samt ett par lämningar af forna skansar utvisa
nu, hvar det en gång stått.
Från Rumlaborg tågade Herman söder ut till det mellan
tvenne sjöar belägna slottet Trolleborg. Dess fogde vågade
ej göra motstånd, utan uppgaf slottet genast, mot villkor
att han skulle fritt få aftåga med sin egendom. Så gick det
ock med Piksborg på Bolmsön i sjön Bolmen.
Härifrån vände sig Herman väster ut emot
Hallandsgränsen. Hans värf var därmed slutadt, och glad i hågen
red han vägen fram, väntande på svar från Engelbrekt, till
hvilken han skickat bud från Trolleborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
