Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken styrka under den häftiga ridt, som de nu måste
underkasta sig.
När de fingo se Herman och Erik vid ingången till
hålvägen, studsade de, som om de trott sig hafva blifvit
kringrända, men Herman vinkade med handen, och snart voro de
vid hans sida.
»Riden fort undan, fromme män, I ären förföljde!» ropade
han till dem.
Och pilgrimerna redo, men knappt hade de tillryggalagt
ett stenkast, så vände de om och läto frivilligt omringa sig
af de ryttare, hvilka till ett antal af ett par hundra vältrade
sig fram ur hålvägen. I spetsen för dem red en hög riddare
med stort hjälmgaller, men hvars sköldemärke dock tydligt
tillkännagaf hans ätt. Han stannade midt framför de fyra,
hvilka han nu betraktade som sitt byte.
»Gifven eder fångne i konung Eriks namn!» ropade han
med en befallande stämma.
»Så vidt jag känner edert sköldemärke», genmälde
Herman Berman, »så hören I till de Tottar, ädle riddare, och
säkerligen ären I herr Axel Pedersson på Varberg. Jag
frågar eder därför, med hvad rätt I befallen här på svensk
grund och mark?»
»Hvem är du, djärfve man, som vågar spörja, när Axel
Pedersson befaller?»
»Jag heter Herman Berman, och det mågen I veta,
riddare, att här är det endast jag, som utdelar befallningar.»
Riddaren tycktes med en viss förundran höra den djärfva
tonen, med hvilken den ståtlige ryttaren tilltalade honom.
Åtminstone hördes icke i hans röst någon förbittring, när
han efter ett par ögonblick svarade.
»Modigt är ditt tal, unge man», sade han, »och därför
vill jag säga dig, att desse män, som sitta vid din sida, äro
konungens fångar och hafva rymt ur tornet i Köpenhamn.
Fällen eder hufva, grefve Hans, och om jag misstagit mig,
så vill jag vid min riddareära lämna eder upprättelse för
den jakt, som jag anställt på eder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
