Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATISK DIKTNING.
231
man bilder än ord. — — Det är det omedelbaras stora
företräde och seger, att det lika djupt griper in i det
dunklaste föreställningssätt som i det klaraste, träffar den obildade
lika väl som den bildade samt gör det goda eller det onda
lika uppfattligt hos alla.» Ännu längre går han i ett
anförande i borgarståndet. »Teatern», säger han der, »arbetar
hela samhällets bildning och rättstillstånd i händerna».
Ett fjerde och kanske ännu mer betecknande drag hos
den franska romantismen var kärleken till folliet.
Romantis-men — säger Hugo — »är intet annat än liberalismen i
litteraturen. — — Frihet i konsten, frihet i samhället, se
der det dubbla mål dit alla konseqventa och logiska sinnen
böra sträfva–Folkets höga och mäktiga stämma,
hvilken liknar Guds röst, vill hädanefter, att poesien skall ega
samma devis som politiken: tolerans och frihet!»* Hugo
älskar folket och dundrar mot dess förtryckare. Särskildt
angriper han kungen i Le roi s amuse. Lamennais håller tal
för »det suveräna folket»; George Sand hyllar det i Le
compagnon du tour de France, och Sue skrifver för folket
demokratiska socialistromaner.
Att Blanche, den liberale, »rabulistens, skulle förstå dem,
ja, taga intryck af dessa arbeten, är naturligt. Engelbrekt,
folkets son, väljer han till sin hjelte. Kalla Engelbrekt bonde,
och han svarar: tick för hederstiteln! Kalla hans folk
drängar, och han svarar: det är riddersman! »Det är
afundsvärdt att stå i spetsen för allt hvad Norden eger redbart och
stort!» Kalla honom en usel konspiratör, och han utropar:
»Det är inte folkens fel, om hatets lågor ånyo tvingas in i
deras hjertan; för det få jordens mäktige ansvara en dag!
Men så länge folken endast äro blinda redskap för sina
be-herskares afsigter och gerningar, så länge blir hoppet om
friden blott en gäckande dröm. Må derför striderna
fortfara! — Den dag kommer nog, då folken skola inse, att de
förspillt sina tårar och sitt blod åt herskarens lagrar!»
Hugo upphöjer Ruy Bias till ädling, sätter honom,
lakejen, nära nog på en tron, det vill säga han låter det
suveräna fria folket mottaga de högförnäme spanske
grändernas hyllning. Blanche tecknar den ofrälse och fattige
demokraten, killar honom till segrare, herre och triumfator,
låter folkets son trampa aristokratens, gör följande ord till
* Victor Hugo: Hernani.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
