Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
BLANCHE SÅSOM FÖRFATTARE.
sens-moral i sina arbeten: »Säkert är, att ädelmodet, som
aldrig fanns deroppe, i första våningen, fann jag först på
nedre botten.»*
Hjeltame i hans böcker äro, såsom han sjelf, utgångna
ur folkets led, tillhörande folket. Alm, skrifvaren, segrar
öfver intrigerna, störtar sina fiender och blir presidentens
måg. Den fattige inspektören gifter sig med Julia, en ung,
gudaskön och afundad konstnärinna, hvilken, när hon kysser
honom, säger till sina vänner: »Måtte himlen en dag gifva
eder en så ädel man att kyssa!» Axner, kopparslagarens
fosterson, blir en stor man, ärad och beundrad högt öfver
alla andra, och Laura, furstinnan, en dam af kunglig börd,
nedstiger till folkets son och blir hans lyckliga maka. »Hu»,
säger hon, »jag vill inte stå på höjden, frysande af köld,
med moln och örnar vid min sida. Jag vill ner till den
gröna däld, der dina dygder blomma och dem du alltid skall
vårda för menskligheten och för mig!» Ja, han låter till
och med en obetydlig trädgårdsmästare eller ett slags
herrbonde, såsom Ungresen på Berga, äkta en fin dam ur den
högsta aristokratien. Tänk Eder en grefvinna som fru
Petterson på 50-talet!**
Och alla dessa söner af en familj, dessa folkets barn,
August Blanches syskon i mer än ett fall, tecknar han efter
bilden af sitt eget konterfej. Han gör dem lika ärliga som
han sjelf, lika goda, fullt lika ömtåliga, ädla och frisinnade,
präktiga karakterer, högburna hufvuden, sanningskära naturer,
fiender till förtrycket. Aldrig äro de rädda om sin personliga
säkerhet; icke heller tveka de att uttala sin mening. Aldrig
parlamentera de eller svika sina ideer. Alla äro de stolta
öfver sin folkliga börd.
Hvad blir då idealet af en diktare för Blanche? Jo, det
blir Sue, tecknad efter hans uppfattning. »Hans romaner»
— säger Blanche — »väckte till lif det element, som under
året 1848 icke allenast kullkastade Frankrikes tron, utan ock
kom så många andra troner att vackla. — — — Han hade
lyssnat till ropet ur fängelserna, till arbetarens klagan, till
den under prestväldet och despotismens gissel qvidande fri-
* En trappa upp och på nedre botten eller Grosshandlaren och
Klädmäklaren (af Blanche).
** Taflor och berättelser (Den lycklige trädgårdsmästaren) och
Berättelser efter klockaren i Danderyd (Ungresen på Berga).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
