Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 IMPROMPTU DE VERSAILLES
Men icke heller för “reglernas“ auktoritet vill han böja
sig: Ni äro för roliga med edra regler! När man hör er
tala, skulle man kunna tro, att reglerna voro världens största
mysterier, under det att de i verkligheten blott äro några
praktiska observationer, som det sunda förnuftet gjort. Samma
sunda förnuft, som förut gjort dem, gör dem fortfarande
utan svårighet alla dagar, och gör dem utan någon hjälp
av Aristoteles och Horatius. Jag undrar, om inte huvud-
regeln är att behaga, och om icke ett stycke, som gör det,
har nått sitt mål. Om man nu tycker om en pjes, som är
mot reglerna, men gäspar vid en, som följer dem, så visar
det bara, att reglerna äro falska. För att avgöra, om en
sås är god, så behöver man sannerligen ej rådfråga Le
Cuisinier françois.
Här hade kritikasterna således fått svar på tal, innan de
ännu offentligen framträtt. Men nu började pamfletterna
att hagla över Molière. De Visé utgav Zélinde, Boursault
Le Portrait du peintre, Montfleury L’Impromptu de l’hôtel
de Condé, vilka stycken uppfördes i Hotel de Bourgogne.
Att gå in på och referera alla dessa ytterst hatfulla och
ganska enfaldiga angrepp, som icke kommo med något nytt
och som Molière redan besvarat i sin Critique, förbjudes av
utrymmet. Men hade Molière fått fiender, hade han också
fått en mäktig beskyddare — Ludvig XIV. För året 1663
uppförde han nämligen Molière på listan över statens litte-
rära pensionärer. Summan var väl ej stor, blott 1,000 livres,
och vida mindre än som kom den store Chapelain till del.
Men Molière behövde intet penningunderstöd, och konungen
gav honom vad viktigare var: ett moraliskt och litterärt
erkännande. Ty pensionen innebar ett konstaterande av,
att den man, som av kritiken stämplades såsom en simpel
marknadsgycklare, likväl var en verklig skald, och detta
betydde mer än några tusen livres. Ludvig XIV uppmanade
honom ock att svara på angreppen, och den 11 oktober
1663 uppförde Molière inför hovet det hila stycket Impromptu
de Versailles, som är det teaterhistoriskt kanske intressan-
taste han skrivit, ty här presenterar han hela sin trupp i
vardagslivet och bakom ridån, Madeleine Béjart, De Brie och
de andra. Man skall just börja repetera. Men ingenting
är färdigt, ingen kan sin roll, och man föreslår Molière att
inhibera hela föreställningen. Men konungen har befallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
