Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMPROMPTU DE VERSAILLES 235
just detta stycke, och att säga nej är omöjligt. Det är
ingenting, som kungar tycka så mycket om som ögonblick-
lig lydnad, och svårigheterna äro för dem blott till för att
övervinnas. Det är bättre, att man gör illa, vad de begära,
än att man inte gör det alls. Till repetitionen alltså!
Men så kommer ett avbrott. Man frågar Molière, om han
ej tänker svara på de angrepp, som riktats mot honom, och
han medger, att han verkligen tänkt på den saken och ämnat
teckna aktörerna i Hotel De Bourgogne, som öppnat sin
scen för alla niddramer mot honom. Idéen skulle vara
denna. En poet från landsorten — Molière själv — skulle
erbjuda en pjes åt dem, de börja i sitt högtravande manér,
som Molière efterhärmar, och så karikerar han, en efter
en, konkurrensscenens alla celebriteter, Montileury, Beau-
chateau, Hauteroche m. fl. Och Molière anmärker mot deras
onaturliga deklamation, att inte ens kungar pläga ryta, när
de i enrum tala vid en gardeskapten.
Äntligen börjar repetitionen på pjesen — med ett samtal
mellan tvänne markiser, vilka var och en tror, att den andre
blivit utpekad i Critique. Men en chevalier upplyser dem
om misstaget. Molière har icke velat utpeka några enskilda
personer; han har blott i enlighet med komediens uppgift
velat måla ett tidevarvs seder, och detta skulle han icke
hava gjort, så vida man ej känt igen hans personer i det
verkliga livet. Därefter kommer man in på den sista smä-
deskriften, Boursaults Le Portrait du peintre. Han har nog
inte skrivit pjesen — låtsas Molière tro. Det ha andra
gjort, men just emedan de verkliga auktorerna insågo usel-
heten, föredrogo de att såsom författare på affischen sätta
“un auteur sans réputation“. Visserligen skulle alla marki-
ser, alla koketter, alla preciöser infinna sig för att applådera,
men det skulle icke hjälpa. Och inte heller tänkte Molière
svara på annat sätt än med att skriva nya komedier, som
efter vad han hoppades skulle misshaga dem lika mycket.
När man hunnit så långt med repetitionen, instörtar ett
bud — konungen har anlänt och ridån måste gå upp! All-
män villervalla, och man vet ej, vad man skall taga sig till.
Men så kommer det förlösande ordet: konungen, som erfarit
deras bryderi, har i sin godhet samtyckt till att till en annan
dag uppskjuta deras komedi.
Striden slutade således med en glänsande seger för Molière.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
