- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
314

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Dramat under Cinquecento - Teaterväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d’Architettura, nämligen scena tragica, scena comica och
scena satyrica (d. v. s. bucolica, för herdaspelen), och vid
dem är det blott att erinra därom, att man spelade endast
på den smala främre scenen, som bäst kan iakttagas på
scena tragica, ej på den perspektiviskt framställda bakre
scenen, som däremot motsvarar vår fonddekoration. Detta
var i viss mån i överensstämmelse med de medeltida
teatrarna, där spelet utfördes på den del av estraden, som
låg framför “les mansions“. Blott den bakre scenen var
täckt av en ridå, vilken vid skådespelets början fäldes ned
(under det att vår tids ridå drages upp). Några
dekorationsförändringar behövde ej förekomma, enär scenen i komedien
oföränderligen föreställde en gata, inom tragedien platsen
framför ett palats eller en sal i detta och inom eklogen en
skogstrakt. I regeln spelades här — i motsats till Spanien
och England — vid konstlad belysning, varigenom man fick
tillfälle till flera sceniska effekter. Dessa teatrar voro ej
fasta, utan uppfördes först för den festrepresentation, för
vilken de skrivits, och de resande trupperna fingo för sina
farser troligtvis nöja sig med samma enkla anordning som
de spanska och engelska.

Den första fasta, moderna teater, som byggdes, uppfördes
likväl i Italien och uppfördes enligt samma principer som
de nyss omtalade hovteatrarna. Det var teatern i Vicenza,
som på uppdrag av Academia dei Olimpici byggdes av den
berömde arkitekten Palladio, men blev färdig först 1584,
fyra år efter Palladios död. Denna Teatro Olimpico, som
noggrant utfördes efter Vitruvius’ föreskrifter, finnes ännu
kvar med sina amfiteatraliskt ordnade sittplatser och var
alldeles olika de teatrar, som samtidigt uppfördes i Spanien
och England, där man ännu stod kvar på den medeltida
mysterieskådebanans ståndpunkt. Och nu började ett ganska
omfattande teaterbyggande i de olika italienska städerna
efter det mönster, som Palladio givit. Men egentlig fart
tog detta först på 1600-talet i samband med operans
framträdande. Det första operahuset byggdes i Venedig 1637,
Teatro di S. Cassiano, men under samma århundrade
tillkommo blott i Venedig ej mindre än nio andra teatrar.
Av de åtta, som samtidigt voro öppna, användes vanligen
blott två för skådespel och de övriga för operor. Andra
städer voro väl mindre begivna på dylika nöjen, men de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free