Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid icke. Han stod just och öfverlade med
sig sjelf om han genom en klappning skulle
gifva sig tillkänna, då ett ljussken syntes i
andra ändan af korridoren. Några personer
nalkades. Max drog sig hastigt tillbaka i skuggan
bakom en afsats i muren. Det var nämligen
konung Erik sjelf, som, åtföljd af tvänne
drabanter, troligen ämnade sig till en liten
kammare högst uppe i tornet Tre Kronor, der han
stjernklara nätter plägade läsa sina öden på
himlahvalfvet. Ehuru hastigt Max hade
dragit sig undan, hade dock Erik varsnat skuggan
af honom. Med sin ytterliga vaksamhet emot
smygande förräderier, stannade han och stirrade
åt den vrå, der gestalten hade försvunnit. Han
pekade ditåt med en befallande åtbörd och de
begge drabanterne skyndade före honom till det
misstänkta stället. Ljusskenet bestrålade snart
den undangömde, men skarpare, än detta föll
honom i ögonen, var den blick hvarmed
konungen betraktade honom.
— Tredje gången! Men det skall ock
blifva den sista! — sade han för sig sjelf. —
Vakt! — ropade han högt, och den ene
drabanten ilade bort för att uträtta befallningen.
Hvar och en annan obehörig, som denna
timme på dygnet befunnits på ett rum, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
