Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under dess storhetstid - Lefnadssätt och seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust, som glömmer, att ett folks högsta ära och enda rikedom ligga i det
fredliga arbetet.
Under denna tid framträder först en skarpare skilnad mellan de högre
och lägre samhällsklassernas bildning och lefnadsvanor. Råheten och
våldsamheten, de gamla nationela dragen, voro ännu
till synes öfver allt, skärptes ytterligare genom
krigens dåliga inflytelser och framträdde kanske
mest under det karolinska tidhvarfvet. Vantron
och vidskepelsen minskades väl efter hand
genom en stigande upplysning, men funnos i
synnerhet hos allmogen och visade sig i en mängd
fortlefvande hedniska bruk och plägseder;
fullkomligt försvunna voro de icke ens hos de högre
klasserna, på hvilka bildningen borde hafva
verkat. Trolldomsväsendets och hexeriprocesseruas
be-dröfliga historia kan derom afgifva sitt vitnesbörd.
Hos sjelfva folket lefde väl ännu i allmänhet
qvar fadrens enkelhet i sed och lefnadssätt;
fattigdomen var for de fleste ett hinder att deri
någonting förändra. Gudsfruktan, ärlighet och
manna-tro voro dygder, sora ännu gingo i arf och
iakttogos äfven af främlingar, som på resor genom landet kommo i beröring
med vår bondeklass. Med säkerheten till person var det i det hela klent
be-stäldt. Våld, begångna i sinnets brånad, hörde till ordningen för dagen lika
som fordom och upprörde ej mycket den tidens
menniskor. Sedlighet i förhållande mellan
könen kändes visserligen såsom en forpligtelse och
utmärkte folket i det hela; men sedliga
förvillelser, ehuru belagda med stränga straff,
före-kommo ofta och voro till finnandes hos de höge
så väl som hos de låge. Dryckenskapen var den
allmännaste lasten och hade så varit ifrån
hednatid; den tilltog genom krigen, som i detta fall
på många sätt inverkade. Bruket af bränvin
blef just under detta tidhvarf allt allmännare
och tilltog på ett så oroväckande sätt, att redan
vid böljan af Karl XII:s regering tänkande
fosterlandsvänner ansågo, att något måste göras
för att hämma det. Karl XII sjelf hatade dryc- 484. G&rdfarihandlare fr&n
Vester-kenskapen och vidtog mot slutet af sin rege- gotland (fr&n början af 1700-talet).
ring åtgärder för att minska den bränvinsflod, som redan då hotade att
öfver-svämma vårt land. Men just hans egna krig och den fattigdom de
framkallade gjorde det onda värre, än det varit.
Hos de högre klasserna och i synnerhet hos adeln spårar man den stora
483. Kladedrägter fr&n Mora socken
i Dalarna (1706).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
