Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ju längre mot söder man kom, desto bättre
vardt vädret. Slagregnet upphörde, stormen stillade
sig, skeppets rullningar afstannade. En efter annan
sågos resenärerna med vacklande, osäkra steg krypa
fram för att uppsöka den friska, stärkande luften
på däck. Och ehuru stora, mörka ringar under
ögonen i bleka, glåmiga ansikten ännu vittnade om
de genomgångna kvalens våldsamhet, försökte dock
de som voro begåfvade med humor i skämt slå bort
minnet af den öfverståndna pinan.
När ångbåten kom in i den vackra skärgården
mellan Åbo och Hangö, strålade himlen klarblå,
de trånga farvattnen uteslöto sjögång och i solskenet
lyste holmar och stränder i rödgul septemberprakt.
Ångbåtens kapten gick omkring höflig och
förbindlig med händerna i kavajfickorna och satte
upp ett ansikte lika strålande som vädret. Han hade
ett skämtsamt uppmuntrande svar i beredskap för
alla oroliga frågor och alla farhågor — jo, nu steg
barometern, bara steg, försäkrade han. — Redan
en blick på den käcka, undersätsiga gestalten med
de artiga fasonerna och den vaggande
sjömans-gången var ett botemedel äfven mot den mest
öfver-drifvna fruktan för förnyade lidanden.
När båten passerat Hangö, var vädret rent af
bedårande. Alla passagerare voro uppe på däck
och fyllde lungorna med den ljufligt milda
höstluften, som här ute på hafvet ännu tycktes gömma
hos sig hela sommarens uppsparda sol och värme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
