Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åhå, olycklig kärlek! Jag anade just —”
“Han vädrade en kärleksroman, förstås. Men,
se, där nosade han på galen nässla. Nej det var min
syster, se, det var det. Jag ville henne så väl,
kantänka. Men den som högg i sten den gången, det var
jag. Se, det är en egendomlig sak, att det inte finns
sådana åsnor till på Guds gröna jord som
förståndiga människor !”
“Det var fasligt hvad Stenström––––99
“Nu ska’ han emellertid få höra hela historien
— fast glad är den inte. Och det ska’ han få till
tack för det han bjöd på plommon i går när vi möttes
utanför prästgården, fast han hade
prästmamsel-lcma med sig. Det är väl den där blåögda, som han
ska’ ha en gång — ja ursäkta, det angår mig då inte!
Men det gjorde mig godt att han inte vände
hufvu-det åt andra sidan och ‘blef lomhörd på ögonen*,
när jag hälsade.
“Jo, ser han!
“Vi va’ inte mer än desamme två syskonen
därhemma, jag och Kersti, och jag hade nu nästan varit
som både far och mor för henne under hela
uppväxten.
“En rar tös var hon — så syster min det var.
Grann och glad och vänlig mot fattiga och rika: det
var alldeles som där hade blifvit ljusare i den gamla
stugan därhemma när hon rörde sig där. Och flera
bra friare hade hon, fast vårt hemman inte var af de
största småhålorna och vi inte hade så värst
många skuldsedlar i kisteläddikan. Men jag förtjänte
bra på grafstenar — det var vanligt att alla på den
tiden skulle ha en vördig grafvård — de kommo inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
