Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de stego upp från bordet, gick fru Wall,
i det hon bar ut ett fat, förbi John och klappade
honom sakta på axeln. Rörd öfver denna tysta
smekning, slog han armen om moderns lif, men
då var det också slut med hennes
själfbehärsk-ning. Hon ställde fatet ifrån sig — efteråt, när
hon såg det midt i soffan, gaf hon pigan en
sträng tillrättavisning — och sprang snyftande
ut i köket, ty Wall afskydde att se någon gråta
— det visste hon.
Sedan fadern gått in till sig för att hvila
efter middagen, och modern var sysselsatt i
köket, gick John af och an i rummet; hans
häftighet och förbittring stego alltjämt. Arvid, som
satt i sin stol, betraktade honom under sorgsen
tystnad.
»Att ha kunnat vara en sådan förbannad
narr,» sade John häftigt; »gå här och vänta...
och göra uppvaktningar hos senatorerna, som den
vackra och lofvärda seden bjuder. Alla hade
de naturligtvis ett förbindligt ord ... ingen kunde,
gudbevars, framvisa sådana intyg som jag. ..
och min maskin sedan, och det franska
sällskapets stora pris... allt det där var ju icke blott
meriter för mig, det var också en heder för mitt
land — hette det då. Fan vet, hvad som sedan
kom emellan.»
»Pappa hade hört, att någonting angående
dina insikter i finska språket blifvit anfördt
såsom skäl,» sade Arvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
