Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stämningen vid middagsbordet hos Walls
var tryckt den dagen. Först gaf fru Wall sin
förbittring luft i en hel rad skarpa utfall mot de
maktägande, men gråten kväfde snart hennes
röst och hon torkade under tystnad den ena
tåren efter den andra, som rann utför hennes
vissnade kind. Gamle Wall var först mycket
ond, men äfven han tystnade snart. Han hade
dessa senare tider varit så egendomligt
tankspridd; midt under det han talade, kunde han
plötsligt tystna, för att glömsk af hela
omgifnin-gen sitta och stirra framför sig, uteslutande
upptagen, som det tycktes, af någon plågsam tanke.
Arvid, som sällan gaf sina känslor luft i ord,
hade först tryckt broderns hand, men sedan
suttit tyst.
John själf yttrade ironiskt, att det
förmodligen fanns ett öfverflöd af arbetskraft och
skicklighet här hemma, efter som man så där utan
vidare försmådde personer, som vunnit
erkännande och utmärkelse i utlandet.
Fadern nickade bifallande: »Ja, sannerligen
jag vet någon finsk man, som nyligen vunnit ett
sådant erkännande i utlandet som du.»
De åto en stund under tystnad. Men
vreden steg inom John och han yttrade bittert, att
han numera icke kunde anse sig äga något
fädernesland. Det hade stött bort honom, här
drefvo lumpna partilidelser sitt spel. Välan, han
skulle söka sig ett annat... han skulle resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
