Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kyrkklockorna i Brunnby; detta skedde, och påföljande
natt drömde en annan man, att flickan — hon heter Elna
och bor nu i Bräcke — låg i en klyfta, der de redan sökt
flera gånger. Der fans hon dock, och hon minnes ännu, att
hon varit inne i berget och der fått ”mjölksoppor af en
jungfru.”
Följande sägen berättas, om hur Åkarps kyrka kommit
att ligga så som hon ligger, på en backe utanför byn.
Åkarpsboarne hade förr alltid gått till Grefvie kyrka, men då
de började finna vägen för lång, beslöto de, att sjelfve bygga
sig en kyrka, som skulle ligga midt i Åkarps by. Det tyckte
alla bymännen bra om, men då de sett ut platsen och börjat
köra fram sten, fingo de dock märka, att der var något i
vägen för deras önskningar. Ty all den sten, som kördes
fram till bygnadsplatsen om dagen, blef på ett osynligt vis
under natten flyttad upp på backen utanför byn. Och hur
ofta bönderna än hemtade stenen tillbaka, så kom den ändå
ut till backen; då insågo de, att här ej var annat att göra
än bygga kyrkan der uppe, och der står hon ännu.
Det samma förtäljes om Konga kyrka i Onsjö härad. Det
var meningen, att den skulle stå vid Ljusekull, der en kung
Ljuse skall vara begrafven. Men jettekvinnorna, som bodde
der, ville ej ha kyrkan på den platsen, derför buro de hvarje
natt stenarne till den plats i Konga, der nu kyrkan står.
Riseberga kyrka i Norra Åsbo härad skall vara bygd af
en jette, som hette Rise. Han lär vara begrafven i närheten
af kyrkan under en stor sten, men hans hustru, som hette
Väna, ligger begrafven i Vänamosse vid Herrevadskloster.
För många år sedan ville några män försöka att gräfva upp
hennes kista, men Rise märkte detta, der han låg, och ropade:
”Väna, Väna. vänd dig om, eljes ta de din guldbrossa!”
(bröstsmycke) Då hördes ett stort buller och dån nere i
mossen; det var Väna, som vände sig så hon kom att ligga på
magen, och i denna ställning ligger hon ännu.
”På kungsgården Tomarp i Norra Åsbo härad bodde för
långliga tider sedan en herreman och hans fru, de hade helt
olika sinnen. Herremannen var en from och ”skickelig” man,
men frun hon kunde mer än äta med munnen, det visste
alla. En söndagsmorgon, då det var ”böst” väder, klagade
herremannen öfver den långa väg de hade till kyrkan i
Qvidinge, han skulle dit, men han tyckte det var besvärligt. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
