- Project Runeberg -  Skånska visor, sagor och sägner /
34

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Önskningsbenen - Den glade gossen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mannen om en stund kom in, var allt i sin gamla ordning, men
två af kalfbenen voro försvunna. Han frågade hur detta
tillgått, och då hustrun bekände hvad hon gjort, ropade
mannen vred: ”Jag önskar f—n fore i digl” Som han önskade,
så skedde det; men nu betedde hustrun sig så, att mannen,
full af forfaran, ropade: ”Jag önskar f—n fore ur dig igen!”
Så skedde äfven, och dermed voro äfven de två sista
önsk-ningsbenen försvunna, och den snåle mannen fick intet gagn
af dem. Men torparen önskade sig ett hemman, lika stort
som den rike bondens; förstånd att sköta det; och ett
förnöjsamt sinne. Derför lefver han på sin egendom lycklig
ännu.

*


Den glade gossen.

(Upptecknad i Helsingborgs landtförsamling).

En mycket fattig, men glad och munter gosse gick en
dag till en källa för att hemta vatten; då fick han en stor
flundra i ämbaret. ”Den skall smaka bra till middag!” sade
han. ”Ack, nej släpp mig!” bad flundran, ”så skall du få
önska dig tre ting, som genast skola blifva dina.” Gossen
slapp fisken i vattnet och sade: ”Så önskar jag mig en bössa,
som skjuter och träffar allt hvad jag sigtar på; en fiol, efter
hvars toner alla måste dansa; och för det tredje och sista,
att jag må komma i himmelriket när jag dör!”

Strax fick han bössan och fiolen, och allt hvad han
sig-tade på föll, och hvem som hörde honom spela måste dansa.
Så gick han en dag i skogen med sin bössa, för att skaffa
sig något vildt. Då mötte han en herreman, som också var
skicklig jägare; han sporde gossen med hån, hvad han skulle
med en bössa, icke kunde han träffa vildtet. ”Jo”, svarade
gossen, ”jag träffar allt hvad jag sigtar på.” — ”Sådant skryt!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free