Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Önskningsbenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem. Som han önskade så skedde, der kom i huset en hög
penningar så stor, att det ej var möjligt räkna mynten, utan
fick han i stället mäta penningarne skäpptals. Men som han
varit allt för fattig till att ega ett skäppmått, sände han sin
yngste gosse till den rikaste bonden i byn, för att låna ett
sådant. Denne man var lika snål, som han var rik, och då
pojken frambar sitt ärende, sporde han honom, hvad hans
far väl kunde ha att mäta upp i en skäppa. ”Pengar”,
svarade gossen. Bonden trodde, att han ville gäckas med honom,
och då han var för snål att låna ut sitt nya skäppmått, fick
pojken det gamla, som var sprucket i bottnen. Med detta
mått mätte torparen sina penningar, och då han bar hem
det såg den rike bonden, att en penning fastnat i springan.
Han trodde då hvad pojken sagt och skyndade sig genast
till torparen lor att höra hvarifrån han fått en sådan mängd
penningar.
Torparen berättade honom allt, och den rike bonden
tyckte att det var en genväg till stor rikedom; för att få
fyra sådana kalfben ville han gerna uppoffra sin bästa yxa.
Alltså gick han följande dag med yxan på nacken till
skogen och började hugga på samma träd, som torparen hade
utsett åt sig. Men yxan var ny, skaftet starkt och satt godt
fast, så att mannen högg och högg, utan att det brast. Då
blef han otålig, ref yxan lös och kastade den i sjön. Derpå
började han högt jemra sig och klaga öfver sin förlust; sade
att yxan varit hans enda egendom och förvärfsmedel, nu fick
både han och hans familj svälta i hjel.
Då kom der fram en man, som sade sig hafva hört hans
klagan och gerna ville hjelpa honom ur hans nöd; men då
han ej kunde återgifva honom den förlorade yxan, så ville
han i ersättning skänka honom fyra kalfben, med hvilka fyra
önskningar följde. Bonden fick brådt att taga emot benen
och med dem skynda hem till sin hustru.
”Här, min kvinna, har jag fyra ben, som skola förhjelpa
mig till all verldens rikedom och härlighet, göm dem väl
medan jag går ut och öfvertänker hvad jag först vill önska
mig”, sade han.
Hustrun såg på benen och tänkte vid sig sjelf, att de
sågo ut som vanliga kalfben, och när mannen gått ut sade
hon till sig sjelf: Jag önskar stugan må dansa rundt, förr
än jag tror på de benens förmåga!” Hon hade ej väl sagt
orden förrän stugan började dansa polska. Kvinnan blef yr
i hufvudet samt illa förskräckt och ropade: ”Jag önskar
stugan måtte stanna 1” Som hon sagt så skedde, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
