Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett kraftgeni, men ett mera smidigt sådant, var även Bramante,
högrenässansens ledande arkitekt och dekoratör, en gammal man
(f. 1444, nästan jämnårig med påven) vid denna tid, då han skred till
utförandet av den väldiga plan han åt Julius II uppgjort för anläggningen
av en ny dôm i storartade proportioner i stället för den gamla
Petrusbasilikan, vilken icke längre motsvarade den helige faderns,
Petri efterträdares, makt, ställning och anspråk, och vilken denne icke
drog sig för att — helt pietetslöst efter våra dagars uppfattning —
låta nedriva. För det vatikanska palatsets utvidgning och försköning
använde också Bramante sina krafter under de sista åren, nu understödd
av sin landsman Rafael.
Det var sannolikt i slutet av år 1508 som denne kom till Rom.
Att påven skulle först ha upptäckt honom, har icke kunnat bevisas.
Möjligen har dock Bramante omtalat honom, och det ligger nog fog
för Vasaris uppgift att det var denne — också han härstammande
från Urbinotrakten — som föranledde Rafaels beslut att i Rom försöka
sin lycka. Någon större beställning på annat håll, vare sig i
Umbrien eller Toscana, har icke heller kvarhållit honom, ett och annat
mindre uppdrag lämnade han ofullbordat. Med Rom hade han för
övrigt mer än en beröringspunkt, kanske även med den hel. fadern:
Montefeltrofamiljen i Urbino var ju besläktad med familjen delle Rovere,
såsom jag antytt. De båda andra stora umbriske mästarna,
Perugino och Pinturicchio, hade ju också visat vägen, då de just genom
arbeten i Vatikanen förvärvat berömmelse. Kanske var det även
Bramantes nya dekorativa stil som hans unge landsman ville lära
känna. Säkerligen har den mäktige konstnären och påvegunstlingen
tagit honom om hand. Och så finner man Rafael sannolikt redan år
1509 i färd med att utföra en av samtidens mest avundsvärda uppgifter,
utsmyckandet av ett bland påvens förnämsta gemak i det vatikanska
palatset. Det var det rum där Julius II undertecknade (signerade)
den hel. stolens rättshandlingar, därav Camera della Segnatura
kallat.
Arbetet med denna första “stanza“ var avslutat på hösten 1511 —
målningarna bära själva detta slutdatum, för övrigt det första
bestämda datum för Rafaels vistelse i Rom. Den andra rumsutsmyckningen
påbörjades strax därpå och avslutades enligt inskriptionen
1514, det var “stanza d’Heliodoro“. Först ett par år senare tillkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
