Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelska modern fram i jungfrulig oskuld, med nedslagna ögon och
med sina fina, långsmala händer försiktigt hållande gossen, som, med
sin bindel om livet, sitter på moderns vänstra hand och håller sig
intill hennes bröst. Här ser man redan fullt, vad Rafael åsyftade
med denna sin älsklingsframställning, Maria och Jesusbarnet, åt vilken
han under sina tidigare perioder övervägande ägnade sig och som
han också under senare tid ständigt återkom till, om han än själv
icke fick tid att egenhändigt utföra så många bilder. Det ädlaste i
människovärlden och det högsta av människovärde ville han ge, sedlighetens
ideal förkroppsligat i skönhetens — den fulländade kvinnogestalten,
med den lugna harmonien, behag och värdighet på en
gång. Och i den lilla knubbiga gossen ville han ge gudamänniskan i
barnslig oskuld, världens blivande frälsare och domare på samma
gång som “det heliga barnet i oss“, vilket en var skall sträva att
återställa, att återvinna, att återge herraväldet.
Maria står nästan i full enface med huvudet lätt böjt (och rakare
än i de tidigare, peruginska madonnorna). Barnet har profilställning
men vänder huvudet mot åskådaren, vilket bidrar till intrycket av
djup och rumutfyllnad. En genom de enkla, stora linjerna fulländad,
i sig sluten komposition! Färggivningen är likaledes klar och enkel:
manteln blå av dunkel mättad nyans, livet rött med mörkare bård
och en liten kant av det vita linnet synlig kring den fyrsidiga
urringningen. Både Maria och barnet äro blonda, såsom oftast i den
italienska konsten; hos Rafael varierar hårets färgton något, än är den
mera dunkelbrun, än mera gyllengul. Utsökta i mjukhet och behag
äro dragen i moderns ansiktsoval — alltjämt, trots åtskillig övermålning
och “upputsning“. Vilka harmoniska linjer också i detaljerna
vid näsa och mun! — Här är höghet, här är ringhet. Här är allmängiltighet,
här är personlig mänsklighet. I all sin jordiska enkelhet
verkar gruppen som en himmelsk vision — i mer än ett avseende
förstudiet till Sixtinska madonnan!
Den unge konstnären — vid den tid, då Madonna del Granduca
skapades, blott ett par och tjugo år — framstår nu som en fullmogen
mästare även därutinnan att hans verk, med all sin konstnärlighet,
dock synes ha framsprungit utan möda och framför allt
utan beräkning, som av sig själv. Och dock har hans arbete också
på denna bild säkerligen varit rätt långvarigt eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
