Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vida högre grad tilltala honom. Först och främst var det ett verkligt
måleri, med underbar färgverkan, något som Michelangelo försmådde.
Vidare voro Leonardos gestalter uppfattade i harmoniskt
lugn, och detta var ju så överensstämmande med Rafaels egen natur.
Slutligen visade Leonardo ett storartat mästerskap såväl i teckningen
av det enskilda som i kombinationen av figurerna, liksom i kompositionen
av det hela och i insättningen i bildytan.
Leonardos inflytande röjer sig såväl i Rafaels madonnor som i
hans porträtt under dessa år. Men Rafaels egenart framträder tillika
här. Detta gäller i all synnerhet de förra — som madonnamålare
blev han ju snart Italiens, ja världens förnämste.
Det är ett stort antal sådana madonnabilder som går under Rafaels
namn. Till de omfångsrika altarbilderna höra, jämte Madonna del Baldachino,
Madonnan för nunnorna i S. Antonio i Perugia (nu i galleri
Pierpont Morgan, New York) samt Madonna Ansidei, som stått
uppställd i S. Fiorenzo, också i Perugia (nu i N. G., London), båda
av tidigt datum (den senare signerad 1506) och med övervägande
umbrisk hållning. Till denna grupp hör också M. Terranuova
(Berlin), där dock Maria visar florentinskt inflytande — hennes gest
med vänstra handen brukar man hänföra till Leonardos Madonna i
grottan. Andra mindre andaktsbilder med Maria och Jesusbarnet i
Rafaels art från denna tid äro M. Orléans, M. Bridgewater, M.
Colonna samt lilla och stora M. Cowper. Alla dessa madonnor
— i knästycke eller något mindre — äro från sakkunnigt håll betvivlade
såsom egenhändiga arbeten av Rafael.
Oomtvistligt tillkommande Rafael äro åter Madonna del Granduca
och Madonna Tempi. (Bland de förut nämnda sluter sig till dem —
särskilt till den förra — närmast den lilla Madonna Cowper, nu hos
mr A. P. Wildener, Philadelphia, U. S. A.)
Madonna del Granduca, så benämnd efter dess förste bekante
ägare, storhertig Ferdinand III av Toscana, hör till de få stafflibilder
av Rafael, som förblivit på ort och ställe. Den är sannolikt målad i
Florens och hänger nu i Galleria Pitti (fig. 12). Tavlan är en typisk
övergångstidens bild. I hållning och drag är det mycket, som erinrar
om den umbriska skolan; men uttrycket, särskilt hos Kristusbarnet, är
något nytt i djup och upphöjt allvar. Anordningen visar den största
enkelhet, den minsta apparat. Mot dunkel bakgrund träder den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
