Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stod en stand tyst och såg på flickan, sota åter fått
makt med sin rörelse. Han tyckte, att hon var ful med sitt
sol-brynta ansikte och ljusbruna burriga hår, som stod i en puff
öfver kanten af den smarte hufvudduken, ansiktet var smalt och
magert, ögonen kisade, som om hon ville skydda dem mot
solblink; men pannan var bred, och där var i halsens böjning och
S hennes sätt att röra sig något, som ovillkorligen minde honom
omsjö-fåglar, liksom han alltid tyckt, att Ella hade likhet meden falk.
En varm önskan att vara god mot henne uppsteg i hans
sjftl. Han ville, genom att understödja den fattiga fiskarfamiljen,
friköpa sig från vidare tankar på moderns önskan. Fri,
fullständigt fri, ville han vara för att sjftlf välja den vackraste
flickan i bygden, henne, som redan vållat så många bardalekar
emellan ortens varmblodige ungersvenner.
Olaves tyckte sig se Ella framför sig, hvit och röd, med
bruna heta ögon, svällande läppar och så det svarta länga håret*
— Kunde man då ej glömma allt, trotsa allt, när en sådan
flicka skulle vilja bli ens egen? Jo, han skulle det, men just
därför måste han vara mycket god mot stackars Marja.
»Det är allt bäst ändå, att jag går,» sade hon en smula
förlägen öfver hans tystnad. »Mor kommer hit till auktionen,
sedan ha vi ej mera här att göra. Och — ja, jag skall hälsa
och tacka dig från mor, för det du lät Anders säga till oss, att
Jösses Ella och hennes far ej skulle komma hit på begrafningen.»
Han blef förlägen; ett sådant bud hade han ej sändt dem,
men i detta ögonblick harmade det honom, att han ej varit så
omtänksam mot moderns närmaste släktingar.
»Hvarför trodde ni, att de skulle komma?» sporde han lydande
en plötsligt uppstigande lust att höra Marja tala om Ella.
»Ni har ju varit bekanta sedan i våras,» svarade Marja
begagnande sig af detta blekingsuttryck för att beteckna ett
kärleksförhållande. »Nu, när moster är borta, är det ju ingenting
som hindrar dig från att gifta dig in i den släkten.»
»Hvad säger moster Stina om det?»
»Hon skulle bara vara glad, om Ella ej kom hit på auktionen
Ella är alltid så retfull och elak mot oss. Nu blir hon ju rent fri från
skärgårdsfolket, som är allt för ringa för Jösse-Knifs dotter.»
Olaves kände hugget och fick en förnimmelse af, att Jösses
knif skulle afskära ett band, som var ynglingahjärtat kärt och dyrt.
Marjas lugna beslutsamhet tillät honom ingen tanke på en jämk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
