Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon tycktes vara ilsken, för det du ej bjudit Knif-Jösse,»
sade han hastigt. »Gör det då, för all del, eljes rifver hon
ögonen af dig, innan du vänder en hand, och Jösse kan ju finna
på att märka dig, liksom han m&rkte Anna-Cellas bror. Men
om du vill stå under det folkets lydnad, så får du ursäkta, att
jag i denna natt skickar återbud till hela vår släkt; jag kan
nog få både folk, båtar och hästar med, om det gäller, för att
få de buden uträttade. Far väl med dig, Olaves lille!»
Ingen af moderns släkt att följa henne till grafven! —
Detta var en vågbrytare, mot hvilken ynglingens svallande vrede
måste vika tillbaka.
Den vildsinte stenhuggaren blef ej bjuden till den ståtliga
begrafningen.
Den afiidnas syster var af sin mans tilltagande sjuklighet
hindrad stt komma, men dottern Marja, en sjuttonårig, kraftfull
fiskarflicka, hade redan dagen förut begagnat sig af en gynnande
vind och seglat in till staden samt under natten vandrat den
tämligen långa vägen till sin aflidna mosters forna hem.
Fram på eftermiddagen, då begrafningsgästerna afkastat
sorgeminen och i stojande grupper uppfyllde stugor och
gårds-plats, medan kvinnorna tyst öfverlade om bästa sättet att få
vicevärden, kloke Anders, att afsluta gillet, gick Marja ut i den lilla
trädgården, d är Olaves satt allena, grubblande öfver sitt förhållande
till Ella.
»Far vål med dig, Olaves, och tack för all den tid vi känt
hvarandra!» sade flickan, bemödande sig att tillbakatränga gråten,
som stod henne i halsen.
»Skall du också gå?» Olaves såg upp med en trött blick.
»Jag är nog icke den, som bryter lag, men min våg är
lång, kanske vinden håller sig, så jag kan segla hem i morgon tidigt.»
»Jag kan ju skjutsa dig i morgon eller senare i kväll.»
»Tack, men det är ju mera, än jag kan tänka på. Nu när
moster h vil ar i grafven, är din släktskap med oss förbi. — Om
bara inte far vore så sjuk!» bröt hon ut i en häftig snyftning.
Detta vflckte Olaves ur hans dofva, dåsiga dvala, och for
första gången efter styfmoderns död kom han att tänka på hennes
önskan, att han skulle gifta sig med Marja. Plittills hade han
föga brytt sig om denna önskan, nu, sedan han i allt kunde
handla, som han ville, ålade den honom ett ansvar, som kändes
obehagligt.
W ifttröm, Frim Etrruåten och Bondgdrdmr. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
