Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frambragte jurahavet och krithavet och ända till eocentiden
höllo en stor del av Europa under vatten. Men därefter
börjar åter en påfallande regression, som förde till
Europas fullständiga torrläggande. Det kan icke vara någon
tillfällighet, att regeln i även här stämmer så väl.[1]
På grund av det nya i saken hava vi behandlat
sambandet mellan polvandring och transgression något
utförligare än som varit direkt nödvändigt för tankegången i
denna bok. Vilka slutsatser om jordklotets plasticitet
kunna nu dragas ur dessa förhållanden? De
nivåförändringar, som uppstå vid ifrågavarande trans- och
regressioner, äro med avseende på storhetsordningen några hundra
meter. Så mycket kan alltså jordskorpan framför polen
ligga över och bakom polen under jämviktsläget. Alla
dessa transgressioner ha karaktären av grunda hav
ungefär som Nordsjön och Östersjön. Men jordens radie är
vid ekvatorn 21 km längre än vid polerna. Vid den till
omkring 60° uppgående polvandringen mellan karbon och
kvartär måste alltså, om jorden förhållit sig stel,
Spetsbergen hava legat nära 20 km över och Sydafrika lika
mycket under havsytan. I stället finna vi som sagt endast
övergående höjningar och sänkningar uppgående till några
hundra meter. Jorden har alltså i hög grad anpassat sig
till sin rotationsaxels nya läge och jordradien har under
Spetsbergen blivit nära 20 km kortare, under Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
