- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
200

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att en fattig bonde gick och plöjde sin åker, men
kom dervid att tänka på, han var så skuldsatt att
han ej förmådde skaffa sig utsädeskorn till sin jord,
och detta grämde honom så, att han kastade sig ned
vid dikesrenen och började gråta.

Som han då ligger der i sin vånda, kommer der
en jette till honom och spörjer efter orsaken till hans
sorg. »Jo», svarar då bonden, »jag är så fattig och
skuldsatt, att jag ej ens ser mig råd att få utsäde
till min åker, än mindre att på annat sätt reda mig
med gården!»

»Ingenting annat», säger då jetten, »kom till
mig i Håkanstorpshall, så skall du få låna pengar af
mig!»

Bonden, kan en tro, blef inte litet glad öfver
det anbudet, och var icke sen att knalla sig i väg
till hallen. Här öppnades en dörr, och bonden
kom in i jettens stuga, der jetten mätte upp en hel
skäppa pengar åt bonden. Vid denna syn blef
mannen ängslig och sade: »Ack nej, inte så många
pengar, för de kan jag aldrig i tiden återbetala!» Då
log jetten och lade ännu några näfvar pengar på
skäppan, så den blef bra toppmålt. »Se här», sade
han, »har du toppmål, men du behöfver ej återbära
mer än en struken skäppa, och det först om tio år!»

Detta var då goda vilkor, tyckte med rätt och
skäl bonden, och tog nu med tack emot lånet. Men
han var en försigtig man och brukade ej flera
penningar än de som utgjorde skäppans toppmål, och
med dessa redde ha sig ur sin gamla skuld och mer
till; då lånetiden var ute, satt han som rik karl i sin
gård, utan att han rört det egentliga lånet.

På sagd dag tog han så skäppmåttet med
pengarne och gick till hallen och knackade på. »Hvem
är du?» sporde en röst innanför. »Jo, jag är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free