Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - B. Skottskogsskötsel - 1. Lågskogsskötsel - a. Lågskogsskötsel för vinnande av bränsle eller gagnvirkessortiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELSKOGSSKÖTSEL.
2. Stränderna av sjöar och vattendrag, vilka tidvis översvämmas och äro så
steniga eller sandiga, att gott gräs där ej växer;
3. Smärre gärdesbackar med grund, men i övrigt god jordmån, samt möjligen
4. I fjällgränsens björkregioner.
Äro kärren av någorlunda god beskaffenhet och ej alltför vattensjuka, kunna i
södra delarne av landet klibbal ask, popplar samt i kanterna mot den torrare marken
avenbok och ek där komma till användning. I nordligare delar av landet är
glasbjörken å dylika lokaler självskriven. I mera vattenrika kärr kunna i södra delarne av
landet väl endast klibbal och brakved ifrågakomma. Norrut inkräktas sådana kärr
mest av vidén, som emellertid där äro av ringa värde.
Mossarne böra vara ganska väl avdikade för att skänka träden någon utsikt till
trevnad, och är det företrädesvis klibbal och björk som där kunna gå till.
A tidvis översvämmade sjöstränder med någorlunda god jord äro framförallt
klibbal och popplar på sin plats. A mera näringsfattiga och steniga sjöstränder med
endast kortvariga översvämningar kunna även björk och gråal växa.
Inom gärdesbackar och därmed jämförliga områden kunna, om marken är
någorlunda djup och näringsrik samt ej alltför torr, snart sagt alla lövträd gå till, och valet
av trädslag bestämmes närmast av det ena eller andra trädslagets förekomst i trakten
eller av efterfrågan på det ena eller andra virkessortimentet. Helst bör man välja
trädslag, som både kunna lämna smärre gagn virkessortiment och äga högt bränslevärde,
såsom i södra delarne av landet ek, alm, lönn, avenbok, oxel och (även för nötternas
skull) hassel. Å torra och grunda backar liksom också i norra delarna av landet äro
björk, rönn, gråal och asp de trädslag, som närmast äro att tänka på, men de två
sistnämnda ser man ej gärna förekomma invid odlade områden, emedan de bliva alltför
besvärliga genom sina vitt omkring uppslående rotskott.
I fjällgränsens björkregioner finnas väl för närvarande ringa utsikter att fä till
stånd ett ordnat lågskogsbruk, för vilken behandling fjällbjörken i och för sig nog kan
vara lämplig, men önskvärt vore, om dessa skogar kunde bli föremål för en
hänsynsfullare behandling än den, som nu kommer desamma till del från lapparnes och
nybyggarnes sida.
Är marken, som utses till lågskogsbruk, förut kal, uppdrages beståndet genom
kultur medelst någon för trädslag och markbeskaffenhet lämplig metod. Då de flesta
för detta skogsbrukssätt avsedda lokaler äro mer eller mindre besvärade av vatten,
måste man ofta tillgripa plantering i kupor eller rabatter, varvid det är tillrådligt att
använda ett väl försigkommet, kraftigt plantmaterial. Om det gäller pil- eller
pop-pelarter (dock ej asp), kunna sticklingar i stället användas. Dessa utgöras av 30—40
cm. långa stycken av 2—3-åriga kraftiga skott, vilka, om de skola direkt utsättas,
tillredas strax fore eller i början av savtiden på våren, men även kunna tillskäras under
senhösten eller vintern, i vilket fall de förvaras till våren antingen under rinnande
vatten eller i en iskällare, där de ej kunna torka för mycket. Vid utsättandet
nedstickas de lodrätt i jorden så att blott ett par tum av övre ändan sticker upp ovan
jord. Om marken är hård, upptages först ett sätthål med en jämten av lämplig längd
och tjocklek samt försedd med ett tvärställt handtag. Sedan sticklingen nedstuckits i
detta hål tilltrampas jorden väl omkring densamma. Å grund jordmån kan sticklingen
även sättas snett i jorden. Alltid bör tillses, att den del av sticklingen, som på skottet
suttit nederst, även vid utsättandet får denna ställning.
Avståndet mellan plantorna eller sticklingarne kan i regel tagas rätt stort, d. v. s.
i,75—2 meter, emedan efter första huggningen vanligen flera skott utslå och dessa
fordra vid sin vidare utveckling stort utrymme.
Närmaste åren efter kulturen bör erforderlig hjälpkultur vidtagas. I regel får man
beräkna en rätt stor avgång i det första plantantalet på grund av frost, sorkgnag eller
andra menliga påverkningar.
— 335 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
