Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - B. Skottskogsskötsel - 1. Lågskogsskötsel - a. Lågskogsskötsel för vinnande av bränsle eller gagnvirkessortiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
brukssätt, vilket likväl i alla händelser torde komma att intaga en mycket
underordnad plats inom vår skogshushållning.
Inom skottskogsskötseln kan man särskilja lågskogsskötsel, varvid de från
stubben eller rötterna utslående skotten efter längre eller kortare utvecklingstid
tillgodogöras, samt toppmngs- och hamlingsskötsel, varvid de från högre upp
belägna stamdelar utslående skotten med vissa mellantider skördas.
i. Lågskogsskötsel.
Vid lågskogsskötseln kan man lägga an på:
a) vinnande av bränsle eller mindre gagnvirkessortiment, i vilket fall skotten
måste skänkas en jämförelsevis lång utvecklingstid, d. v. s. mellan 15—30 år,
eller
b) vinnande av flätvidjor, tunnband, käppämnen eller dylika småsortiment,.
i vilket fall skotten endast behöva en mycket kort utvecklingstid, d. v. s. mellan
i—5 år. Sistnämnda form av lågskogsbruk representeras hos oss i huvudsak
av korgpilodlingen.
a. Lågskogsskötsel lör vinnande av bränsle eller smärre
gagnvirkessortiment.
För denna form av lågskogsskötsel lämpa sig åtskilliga lövträdsarter, därest nödiga
betingelser för deras trevnad finnas för handen. Det är egentligen endast boken, som
äger så ringa skottbildningsförmåga, att tanken på dess behandling efter
lågskogsprinciperna måste alldeles utelämnas. Emellertid fordra de flesta lövträdsarter för en
kraftig skottproduktion så god ståndort, att man hellre utnyttjar denna till högskogsskötselr
som i regel lämnar större ekonomiskt utbyte. Så är fallet med de s. k. ädla lövträden
ek, alm, lönn, kanske även ask, lind och avenbok, och deras behandling såsom
lågskog blir därför inskränkt till smärre områden i virkesfattiga nejder, där man tvingas
att hastigt nå användbara sortiment även om dessa i och för sig äro av vida mindre
värde än något grövre av samma trädslag. För våra förhållanden äro endast sådana
trädslag fullt lämpade för lågskogsbruk, vilka framvisa en stor skottbildningsförmåga
även å marker, som äro besvärade av för stor fuktighet eller i övrigt äro av den
beskaffenhet, att högskogsskötsel ej kan anses böra tillämpas. Det viktigaste bland sådana
trädslag är otvivelaktigt klibbalen. Nära denna i användbarhet stå de hit införda
pop-pelarterna samt i vissa fall asken, björken, gråalen och aspen, de två sistnämnda
framförallt på grund av sina rotuppslag. Av mindre betydelse är hassel, rönn, hägg
och brakved (Rhamnus), vilka dock, liksom också avenbok och lind, kunna bliva av
värde såsom underväxt i högskog eller medelskog.
Vilket trädslag, man i ena eller andra fallet bör välja till lågskogsskötsel, beror
i huvudsak på beskaffenheten av den mark, som står till förfogande, och de
virkessortiment man vill vinna. Ofta nog underlättas valet därigenom, att det ena eller andra
trädslaget redan finnes på marken i fråga.
De marker, där lågskogsbruket skulle med någon fördel kunna tillgripas, äro:
i. Kärr och mossar, vilka ej kunna avdikas så fullständigt, att vare sig
lantbruksväxter eller barrträd kunna där finna trevnad;
— 334 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
