Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 5. Kritiskt bedömande av de olika gallringsprinciperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
goda stammar. Men man kan icke undan för undan upprepa huggningen, emedan brist
på uttagbara stammar snart inställer sig. För barrträdsbestånd, i synnerhet tall och gran,
är blädningsgallringen avgjort förkastlig. För granbestånden skulle stormfaran i hög
grad ökas. I tallbestånden äro de uttagna stammarne i regel för starka till props och
för svaga till byggnadstimmer, varför de mestadels måste skäras till ved. Sannolikheten
att blädningsgallringen kan fortsättas ända till huggbarhetsåldern i tallbestånden är
mycket liten, då tallen har ringa förmåga att repa sig (efter överskärmning) och snart
dör å svagare ståndorter. Även skulle den inom tallbestånden på grund av den tidiga
självgallringen förr eller senare inträdande markförsämringen genom de starka ingreppen i
huvudbeståndet ytterligare påskyndas. Tillämpningen av detta gallringssätt är
visserligen lockande på grund av de betydande inkomsterna, men sedan kommer bakslaget.»
En annan känd tysk forstman, direktören för Forstakademien i Münden W. Weise,1
uttalar sig sålunda: »Så mycket kan man redan med bestämdhet säga, att de
antaganden, från vilka Borggreve utgår, icke slå in i den omfattning de framställts. I
fråga om granen är det t. ex. ingalunda riktigt, att de härskande stammarne äro mindre
dugliga till gagnvirke än de sidotryckta, och beträffande tallen äger ej alltid rum, att
de sidotryckta träden snabbt stegra sin tillväxt efter friställningen. Mest träffa
förutsättningarne in på bokbestånd. Den bild två gånger blädningsgallrade bestånd förete
ådagalägger med bestämdhet, att vidare upprepande av sådana huggningar måste bryta
beståndsutvecklingen.
När inom bestånden ett tidigare uttagande av missformade, härskande stammar är
försummat, så kan en blädningsgallring, inlagd för en enda gång, tillgripas såsom en
sista hjälp, och även göra god verkan. Häri ligger det bestående värdet av
Borggreve^ tankegång.»
Slutligen må anföras, att Denzin2 på ett övertygande sätt bevisat, att Borggreve:s
beräkningar med hänsyn till blädningsgallringarnes fördelar äro oriktiga, emedan han
bland annat förbiser zvm/^tillväxten, eller åtminstone beräknar den till blott 2/3 av dess
rätta värde.
För egen del dela vi många av de betänkligheter gentemot den
Borg-greve’ska blädningsgallringen, vilka sålunda uttalats. Ett principmässigt
uttagande av de förhärskande och härskande stammarne för att basera den framtida
tillväxten på de mer eller mindre behärskade trädindividen synes dessutom,
för sä vitt det gäller naturlig föryngring, kunna medföra uppenbara vådor. De
förstnämnda trädklasserna äro i likåldriga bestånd ovedersägligen de, som av
naturen äga den starkaste växtenergien, ty i annat fall hade de icke kunnat
tillkämpa sig sin dominerande ställning. Att då fastslå såsom princip, att i första
hand tillgodogöra sig dessa stammar för att därigenom öka föravverkningarnes
storlek, är att alldeles åsidosätta ärftlighetens lagar. Beståndet kommer
härigenom att vid tiden för föryngringen bestå av de ursprungligen svagaste och
minst tillväxtkraftiga trädindividen. Detta måste förr eller senare föra med sig
en degenerering av beståndstypen. Visserligen är det sant, att behärskade träd
kunna, om ökat utrymme för krona och rotsystem skänkes dem, småningom,
stundom t. o. m. hastigt öka sin tillväxt och detta ej sällan proportionsvis mera
än fallet är hos härskande träd, som skänkas samma förmåner av ökat utrymme.
Men ännu känna vi alltför litet om de verkliga förutsättningarne för att detta
1 W. Weise, Leitfaden fiir den Waldbau, 1903 sid. 102.
2 Allg. Först- und Jagdzeitung 1901 s. 203. Se även samma tidskr. årg. sid. 105. D:r Metzger,
Die Wiesbadener Nachexkursion in den Bezirk des Herrn Oberforstmeister Borggreve.
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
