Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några minnen av Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
rörd, i det han klappade mig på axeln: »Kära du, kära du,
det är mycket mer, än vad jag är värd.»
Vid ett annat tillfälle kom jag upp på en sådan där
nyårs-visit till honom. Jag överraskades av att i trapporna möta en
deputation av präster. De hade varit uppe hos honom för att
överlämna den petition, som Sveriges präster hade uppsatt
mot det kungliga plakatet om
anteckning av lekmannadop.
När jag kom in, var konungen
synbarligen förargad och
sade: >I)et har varit 1700 här
före dig.» De präster, som
undertecknat petitionen, voro
ungefär så många.
Jag svarade honom: »Jag
har icke kommit upp i något
sådant ärende, utan jag har
kommit för att önska Eders
Majestät Guds frid.»
»Ja, Guds frid», svarade
han, »Guds frid, ja, det är nu
det enda, som vi egentligen
behöva. Och när man har blivit
så gammal som jag är, och i
all sin dar sysslat med bara
jordiska frågor, så finner man nog, att de äro bra obetydliga,
och därför har jag börjat syssla med de eviga tingen mycket
mera nu än förr.» Därefter förde han mig in i sitt lilla
privatkabinett - jag var nämligen den siste av de audienssökande .-
och där tog han ned bibeln, och vi kommo i ett samtal, som
var ganska gott. Han lät mig också förstå, att han på ett
ganska onådigt sätt hade avfärdat den prästerliga deputationen.
»Jag sade dem, att det var en allvarlig sak att på det där
sättet uppträda emot en kunglig förordning.»
Erik Gustaf Boström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
