Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några minnen av Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Sedan vet jag icke, om jag hade någon beröring med
konungen, förrän jag blev riksdagsman. Det var 1885. Jag var
med på den aftonbjudniiig, som hölls på slottet Oscarsdagen
det året. Alla Riksdagens ledamöter voro inbjudna och
därjämte en mängd andra personer, så att man väl kunde
beräkna antalet av gästerna till omkring 2,000. Dessa bjudningar
upprepades varje år. Jag deltog i dem ett par gånger till,
men de voro icke vidare trevliga. Det var i allmänhet en
sådan trängsel, i synnerhet vid matborden, så att man nästan
icke fick något rum att få sig någonting. Storätare trängde sig
fram till bordet från början och stodo
kvar, till dess de hade tömt alla
karotter, som där stodo. En gång, när jag
lyckades armbåga mig fram, fanns inte
mera kvar på den plats av bordet, till
vilket jag kom, än litet sillsallad.
En annan gång tröttnade jag så på
trängseln, att jag från slottet
telefonerade till mitt hem och bad dem att
koka mig en rågmjölsgröt, och så gick
jag hem. -
Men jag kommer tillbaka till den
kungliga supén 1885. Jag hade aldrig
sett sådan där ståt förut, och det var ju intressant att en
gång bliva vittne därtill. Jag blev även kallad fram till
drottningen, innan supén begynte, emedan hon ville tala med
mig. Hon hade egentligen ingenting att säga, men ville bara
tala några vänliga ord och önska mig Guds välsignelse.
Jag plägade under de följande åren vanligen vid nyåret gå
upp och göra en privat uppvaktning hos konungen. Jag ville
tala vid honom enskilt. Jag ville önska honom Guds frid samt
tala med honom om de svenska troendes angelägenheter och
om hans själ. Vid ett tillfälle, då jag talade om, huru de
troende bedja för honom varenda dag, så svarade han mycket
T h. Norlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
