Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den vises lidande och tröst under vandringen genom dårarnes verld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
sömn med vaggvisor, som afhandlade stjernkikeri och
meta-fysika, ja alla de fria konsterna i sammanhang: och så lärde
han med lek hvad snillet måste leta med möda. Också
belöntes fostrarinnornas mödor med de mest lysande framsteg
i lärdom och skryt. Det löjliga, osammanhängande, djuriska
i sätt och tankar skyldes under allvarets mantel med vida
fållar, förfärdigad af sorgfärgadt tyg. Med afmätta steg
trädde han fram i olympens församling. Sjelfve Mars
studsade vid första åsynen af den uppnäsiges grandezza, och
endast Hebe fnissade hemligen i Ganymedes1 sällskap åt
Jofurs-peruken på den unga dårskapens hjessa.
Sedan, naturens barn, titaner och giganter, började
bestorma fablernas himmel, sändes den hoppfulle ynglingen,
på Minervas förord, som gudarnes nuntius till den förhärdade
jorden att civilisera henne, och sedan den tiden har
fantasiens tomma ordspel i fabeldrägt vunnit otaliga segrar öfver
det sunda förnuftet, och ve den dödlige, som vågar med
den nakna sanningens vapen strida med sofisternas här på
diktens vallar!
En sä lysande och ädel stamfader hade pedanteriets
och sofisternas urgamla slägt, och äfven den ringaste af dem
eger ännu i dag ett familjtycke, det ingen tid och intet
luftstreck kunnat utplåna. Ser du en ung man med
ålderdomens rynkor i pannan, dem inga bekymmer plöjt,
framträda gravitetiskt i muntra lag bland glada lekar, gäspande
åt andras löje, hör du honom myndigt afdömma frågor, som
ligga utom fattningen, bevisa satser med konstiga bevis, som
ingenting afgöra, docera, då ban skulle äta, och draga tunga
suckar med bägaren för läpparne — han hör till den gamla
slägten, så sant som jag är ett Bacchi barn och vill ärfva
det herrliga ruset.
Visheten och glädjen äro samsyskon och trifvas aldrig
utan i hvarandras sällskap. Deras få utkorade hafva haft
en annan uppfostran. Ammade i naturens sköte med
gracernas mjölk, hafva de sett kärleken gyckla vid sin vagga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
