Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den vises lidande och tröst under vandringen genom dårarnes verld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
ledes, lik andra gamla jungfrur af mennisko-ras, hela sin
välvilja på fåglar och fyrfotadjur. Hennes uggla är af alla
känd för den vanarten att smutsa ned allt dyrbart och
prålande i verlden utan att näpsas af sin öfverseende
herrskarinna *).
Mindre bekant är måhända hennes markatta, hvars
krumsprång gjorde henne ett oändligt nöje och hvars oartigheter
hon betalte med smek och sockergryn. Hennes flathet mot
denna favorit gick så långt att, då det sjelfsvåldiga djuret
en gång i ruset af nektar och ambrosia, glömmande sin pjigt
och blygsamheten, i skogarne sökt och smakat den förbjudna
kärlekens frukt, hon icke allenast på det Ömmaste vårdade
förbryterskan under nedkomsten, utan äfven adopterade den
lilla ludna plantan som sin egen son. Jag ville icke hafva
rådt någon af muserna att gå och göra sammaledes. Den
lille njöt i högsta måtto en påpassning och en uppfostran
värdig hans höga stånd. Jofur sjelf måste låna
allongepe-ruken till modejl åt hans barnmössor, hans skallra hade
åskans form och lyste af glitter: den bullrade förfärligt, men
elden var borttagen, att ej den lille måtte skada sig med
sin präktiga leksak. De nio- sånggudinnorna ömsade hans
blöjor, Pytia höll honom öfver trefoten och gaf honom det
vördiga namnet Mirabilis Bombastus Sofista.
Men Afrodite älskade icke den lille bytingen: han fick
icke di chariternas spenar, och som Hebe ej ännu var
man-bar och kamenerna hade förfall, måste han uppfödas med
modersmjölken, till ringa båtnad för hufvud och hjerta.
Dock hvad som fattades i snille och smak, ersatte konstens
bemödande rikligen. Hans ömsinta fostermor planterade
oljoträdet för att smörja tjufvarnes gud med olivernas safter,
och den mutade vingfotade Hermes klippte hans tungas band
och skänkte honom, om icke vältalighetens, åtminstone talets
och de fina lögnernas gåfva. Barnpigorna lullade honom i
*; Jemför poemet på sid. 275.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
