Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På väg till öns vestkust. Åter skaror af apor. Ett nytt vattendrag. Hvarför tidvattnet icke låter känna af sig der. Vestkusten. Reptil-udden. Gideon Spilett uppväcker Harberts afund. Bambupetarden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ålade äfven sina kamrater att undvika hvarje obehöfligt
skjutande, så att de icke skulle röja sin närvaro i
grannskapet af kusten.
De första yxhuggen träffade mastix-träden, strax
ofvanför vattenfallet. Med sin fick-kompass i handen
anvisade Cyris Smith den väg, man borde följa.
Skogen utgjordes här af träd, som till största delen
blifvit sedda i närheten af Grant-sjön och Stora
Utsigts-platån. Der växte deodarer, douglas’er, fräkenträd,
gummiträd, eucalypter, drakblodsträd, cedrar och andra
trädslag af i allmänhet medelmåttig höjd, ty deras stora
mängd hade hämmat deras utveckling. Nybyggarna
kunde alltså gå endast långsamt framåt på den väg, som
de uthöggo under vandringen, och som ingeniören ansåg
sedermera böra förenas med den som ledde från Röda ån.
Nybyggarna vandrade först utför de låga afsatser,
som sänkte sig mot vestra kusten, och sedan öfver en
ganska torr mark, hvars yppiga vegetation dock lät ana
antingen närvaron af vattendrag nere i jorden, eller i
det närmaste granskapet. Cyrus Smith kunde emellertid
icke erinra sig, att han under sin utflygt till kratern
sett något annat vattendrag än Röda ån och
Barmhertighetens flod.
Under de första timmarna af vandringen såg man
än en gång skaror af apor, som tycktes gripna af den
lifligaste förvåning vid åsynen af dessa menniskor, hvilka
voro ett nytt skådespel för dem. Gideon Spilett frågade
skämtsamt, om icke dessa viga och starka qvadrumana
betraktade honom och hans kamrater såsom vanslägtade
bröder. Upprigtigt sagdt — vid sidan af dessa smidiga
djur, som hoppade från gren till gren och af ingenting
uppehöllos i sin framfart, lyste just icke de stackars
fotvandrarna, hvilka vid hvarje steg besvärades af buskarna,
hindrades af slingerväxterna, hejdades af trädstammarna.
Dessa apor voro talrika, men till all lycka tycktes de
icke vara fiendtligt sinnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
