- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
10

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den första natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den minsta rörelse, då jag gick förbi med återhållen
andedräkt och starkt klappande hjärta. Underligt,
tänkte jag, hon grubblar tydligen på någonting. Men
plötsligt stannade jag som förstenad, då jag fick höra
kvävda snyftningar. Ja, intet misstag! Den unga
kvinnan grät verkligen. Snyftningarna hördes en hel minut.
Mitt hjärta krympte ihop av ve. Huru förlägen jag
eljes är i kvinnosällskap, var förlägenheten i detta
ögonblick som bortblåst. Jag vände om, smög mig
fram till henne och var på vippen att utbrista:
»Nådig fröken!» Men så föll det mig in, att detta
utrop tusentals gånger använts i alla moderna ryska
romaner, och därför hejdade jag mig. Men medan
jag sökte efter ord, hade flickan återfått besinningen, såg
sig om, slog ner sina ögon och slank förbi mig på
kajen. Jag följde emellertid efter henne. Hon tycktes
gissa min avsikt, ty hon skyndade från kajen tvärs
över gatan och avlägsnade sig på trottoaren. Jag
vågade inte gå över gatan, och mitt hjärta skälvde
som en fångad fågels. Men plötsligt kom mig en
tillfällighet till hjälp.

På andra sidan trottoaren, icke långt från min
obekanta, uppenbarade sig en herre i frack, vida mer solid
i anseende till levnadsålder än i fråga om sitt
uppträdande. Han trevade sig fram och stödde sig
försiktigt mot husväggarna. Flickan skyndade pilsnabbt
i väg, såsom de kvinnor i allmänhet göra, som inte
önska, att någon ledsagar dem hem nattetid, och den
raglande herrn skulle naturligtvis inte hunnit fatt
henne, om han inte av en slump hade fått ett
sinnrikt infall. Utan att säga ett enda ord rusade han i
väg och satte efter min okända av alla krafter. Hon
skyndade undan med vindens fart, men den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free