- Project Runeberg -  Vett och ovett /
100

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Huru det går till att författa.



Den som inte försökt att »författa», den vet inte,
huru förbaskadt svårt det är.

Men lyckan är dock, att i våra dagar finnas icke
många, som inte försökt det någon gång åtminstone.

Den första, som jag såg författa, var en
ladugårdspiga. Hon hade den fördelen att inte genom någon
öfverflödig bildning sättas i valet och qvalet mellan olika
»skolor», uttryckssätt, realism och idealism. Också lågo
tankarna mycket redigare och klarare inom henne än de
göra inom mången nutida skaldeyngling, och hon visste
så väl, hvad hon ville säga sin hjertans kär, så att om
jag lika väl visste, hvart det här resonnemanget skall bära
hän, skulle jag vara mycket glad.

Men det var tekniska svårigheter hon drogs med,
ty hon var inte van vid den sortens arbete. När hon
skulle draga ned strecken på ett p, så drog hon till, som
hon brukade dra i kojufret när hon mjölkade, så att p’et
blef lika stort och långt som det p Nya Dagligt
Allehanda vill sätta emellan herr Themptander och kungens
rådsbord. Och när hon skulle rita ett a, så svängde hon
till, som hon brukade svänga till med räfsan, så att a’et
blef lika stort som det ah!, Abraham Rundbäck utstötte
vid riksdagsupplösningen.

Och svetten rann ur hufvudet på den stackars tösen
och droppade ned på papperet som ett mildt
sommarregn, och ångan steg upp ur ryggen på lifstycket som
ur en illa bergad hövålm, och barmen häfde sig så att
den ena ståltrådshäktan efter den andra slog emot
kökstaket, och när hon hade kommit så långt som till: »Dinn
ävitt elskadde ven Stina Larsdotter», så såg hon ut, som
om hon på en och samma dag hade haft koleran,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free