Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klämdes till döds mellan mjuka fjäderbolstrar, i hvilka de
tappre skarpskyttarne hellre qvarlågo, än de stego upp
och gingo ut för att göra »skyldra gevär» på kyrkvallen
en half eller hel timme före högmessans början.
Vi se således, att den stora saken icke, såsom
somliga vilja påstå, sjelfdog af bristande patriotism, utan afled,
emedan fosterlandskärleken allt för hårdt koncentrerat sig
på den del af fäderneslandet, som kallas för sängen.
Men än i denna dag finnes icke en enda svensk
man, icke ens i andra kammaren, som icke förklarar sig
vilja lägga lif och blod på fosterlandets altare, nej,
gudbevars, det är bara när det blir fråga om att lägga dit
exercisdagsverken och femtioöringar, som man börjar
betänksamt krafsa sig bakom öronen, och lefde vi ännu på
den tid, då Simson tuktade landets fiender genom att tutta
på räfvar och skicka in i filistéernas sädesåkrar, så skulle
det der krafsandet inte vara något dumt sätt för rikets
försvar, ty nog ha många af våra riksdagsmän en räf bakom örat.
Se’n skulle vi, gudbevars, bli det friaste folk i
Europa, alla stånd, äfven förstånd, skulle upphöra och alla
gamla privilegier slopas, men ännu stå många
hundratusenden bakom, som med bästa vilja i verlden inte kunnat
varsna något af den beprisade friheten, och som äro nog
ogudaktiga att tycka, att det är alldeles detsamma, om
de styras af en kung, fyra riksstånd, eller 130
majoritetsfarbröder; men alltid och allestädes talas ännu stora, stora
ord om vår frihet, som vi inte vuxit in uti, och vår
sjelfständighet, som vi hålla på att växa ifrån.
På det yttersta i dessa dagar har det åter talats
stora ord om det fina i att låta ett litet morskt s. k.
broderlands riksdagsmajoritet styra gamla Sverige, och
ändtligen tyckes det, som om vi skulle funnit ett fält för
våra nationella talanger; kunna vi inte bli hvarken den
nyktraste, tappraste eller friaste nation i Europa, nå så
låtom oss åtminstone bli den — beskedligaste!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
