Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Tenn och tennlegeringar - 82. Bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tenn och tennlegeringar
tillverkare mest känd under namnen britanniametall, engelskt tenn
eller kejsartenn. Legeringen håller 5—8% antimon, 1—3% koppar
och resten tenn. Bly bör ej få förekomma för att undvika risken för
förgiftning. Britanniametall är lätt att trycka och hårdheten kan ökas
genom en uppvärmning och snabb avkylning. Legeringen är lätt att
förnickla, försilvra eller polera.
Lod och lödning.
Tenn ingår i all lödmetall tack vare sin låga smältpunkt, lättflutenhet
och benägenhet att fästa. Lödmetallen är en legering mellan tenn och
bly och förekommer i många olika sammansättningar. På grund av
löd-ningsmetoderna och legeringarnas egenskaper kan man i princip skilja
på två sorters lod.
Det ena håller 2/3 tenn och x/3 bly, är mycket lättflytande och stelnar
vid 183°C. Det kallas för finlod eller »Tinman’s Solder» och användes
för fina lödskarvar, t. ex. inom konservindustrien och elektrotekniken.
Lödskarvens elektriska ledningsförmåga är endast 10 °/o av kopparns.
Det andra lodet håller 2/3 bly och 1fs tenn och har ett stort
stelnings-intervall, 250°—183°C, inom vilket det är mer eller mindre
tjockflytande. I halvflytande tillstånd kan lodet med hjälp av en med talg
impregnerad skinnduk pressas in djupt i t. ex. rörskarvar. Den
överflödiga metallen kan torkas bort. Lodet benämnes blylod eller »Plumbers
Solder».
För många ändamål kan man använda lod med lägre tennhalt än
66 °/o och den tyska normen DIN 1707 upptager ett flertal
sammansättningar. De flesta lödningar vid mekanisk tillverkning utföras med lod
av lika delar tenn och bly. Vid 63 °/o tennhalt är stelningsintervallet
lika med noll och växer sedan med sjunkande tennhalt. Som
föroreningar tillåtas 0,2 % koppar och helst icke mer än 1 % antimon. Andra
ämnen få ej förekomma, då de göra lodet sprött och trögflytande.
Risken härför är likafullt stor, då mycket lödtenn framställes genom
om-smältning och rening av metallavfall. Ju mindre tenn lodet håller, desto
svårare är det att utföra lödning med kolv. De blyrika loden lödas med
biåslampa. För vissa ändamål finnes lödmetall i form av rör med kärna
av flussmedel, vanligen harts. Dylik lödtråd användes för
vakuumlödning och i den elektriska industrien. S. k. lödpastor innehålla pulver av
lod och fluss, med glycerin som sammanhållande beståndsdel. Dessa
kunna även användas för förtenning av en varm yta, på vilken pastan
borstas in med en stålborste.
Flussets verkan beror på dess förmåga att rena fogytorna och att
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
