Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Tenn och tennlegeringar - 80. Olika slag av tenn och tennlegeringar - 81. Tekniska egenskaper - 82. Bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metaller och metallegeringar
met», som är orenare, tål betydligt lägre temperaturer. För att
tennpest skall undvikas, bör tennet alltid förvaras i lokaler med en
minimi-temperatur av +0°C.
81. Tekniska egenskaper.
Korrosion.
Tennets användning beror till största delen på dess goda
korrosionsmotstånd. Vatten och luft angripa ej, och mot svagare organiska ämnen
är tennet beständigt, så att det kan tjänstgöra som skyddande skikt på
konservburkar och andra kärl. Starka syror och alkalier orsaka dock
frätning. För att få det bästa korrosionsmotståndet bör man använda
det renaste tennet. Särskilt farliga föroreningar i detta avseende äro
aluminium och zink. Även som legeringstillsats i brons och mässing
ökar tennet materialets motståndskraft mot angrepp. Användningen
av tenn till prydnadsföremål, folier och tuber grundar sig även på dess
korrosionsbeständighet.
82. Bearbetning.
Tenn är lätt att smälta och gjuta. Vid stelnandet bildar det stora
kristaller, så att man vid bockning av ett gjutet föremål kan höra hur
det knastrar, när kristallerna riva mot varandra. Genom
kallbearbetning förstöres den grova strukturen men återställes genom en kortare
upphettning till 125°C. Vid vanlig temperatur är tennet mjukt och
formbart men blir sprött vid 160°C och kan vid 200°C krossas till
pulver. Kallbearbetning förekommer vid tillverkning av vissa
specialfabrikat, såsom folier och tuber, vilkas användning numera blott
betingas av deras motståndskraft mot svagare alkaliska angrepp, varvid
de äro överlägsna motsvarande produkter av aluminium. Hårdheten
ökar ej vid kallbearbetning, och man kan ej nämnvärt reglera de
mekaniska egenskaperna genom olika nedvalsningar. Brottgränsen hos
kallformat tenn ligger vid 2,5 kg/mm2 och hos löpt vid 1,7 kg/mm2.
Förlängningen håller sig mellan 30—40 °/o och Brinellhårdheten hos
gjutet material omkring 5.
För tillverkning av fat och skålar genom upprensning och
djuptryckning är rent tenn allt för vekt. Det legeras därför med koppar och
anti-mon till en legering, som nu för tiden i handeln kallas för »pewter».
Pewter var i äldre tider ett gemensamt namn för alla de metallegeringar
på tennbasis, varav man framställde hushålls- och prydnadsföremål.
Sammansättningen var högst varierande. Den nutida pewtern är bland
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
