Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skelett till Petersburg, der det uppställdes i det stora zoologiska
kabinettet.
Pallas fann huggtänder efter elefanter, som voro sner än dubbelt så
långa som den ofvannämndes, nemligen 21 fot långa. Jemför man denna
storlek med den afrikanska elefantens 2 fot långa tänder eller den
indiska elefantens 3 eller 31 fot långa, så får man verkligen anledning att
kalla urverldens djur stora, jättelika, kolossala.
Betäckningen med ett dubbelt hårlager låter med visshet sluta till
att dessa djur voro hänvisade till norden. Deras anförvandter i de heta
trakterna äro alla utan hår och äfven de, som icke det ringaste tillhöra
denna djurfamilj, hafva dock, derfore att de tillhöra det heta
luftstrecket, blott en tätt anslutande, tunn hårbetäckning.
I samma trakt finner man äfven ben efter en annan elefant, hvars
tänder synas häntyda på att det varit ett köttätande djur, ifall denna
slutsats, som man hemtat från de starka kullriga oxeltänderna, icke kan
anses förhastad, emedan växt-, nemligen gren- och rot-ätande djur icke
kunna undvara ganska duktiga sådana i och för tuggningens skull.
Äfven ben efter ett djur, som måste hafva varit mycket likt den
nu lefvande noshörningen, finner man der blandade med elefantben i lika
stort antal som dessa.
På många ställen ligga dessa lemningar efter en förgången djurverld
hopade i ofantliga massor, liksom hela hjordar nedsjunkit i eller blifvit
öfversållade med ett sand- och stenregn. Då Pallas i Mars år 1772
anlände till Jakutsk, visades honom i guvernörens hus fram- och
bakföt-terna samt hufvudet efter en noshörning, allt mycket väl bibehållet och
ännu helt och hållet betäckt med huden. Efter den berömde resandens
uppgift skall hufvudet hafva varit 15 spann (längden mellan tummen och
lillfingret) långt och 10 spann högt. Utan tvifvel ligger ett missförstånd^
ett skrif- eller tryckfel, till grund för denna uppgift. Ett spann är ett
mått, som temligen ofta brukas af dem, hvilka icke precist bära
tumstock på sig; och man beräknar dess längd till ungefärligen 8 tum,
hvadan alltså detta vidunders hufvud skulle hafva varit 10 fot långt och 6
fot 8 tum högt. Vid första blicken på detta tal finner man det
orimliga i ett sådant antagande.
Dessa qvarlefvor efter rhinoceros funnos i Wilniflodens undergräfda
sandiga stränder, och blefvo förda till Petersburg. Jättedjurets öfriga
kropp hade man lemnat utan uppmärksamhet.
Här är icke tillfället att ingå i en närmare granskning af det sätt,
hvarpå dessa djur i sådana skaror kommit dit och gått förlorade; vi vilja
derföre alldeles icke vidröra de olika hypoteserna eller ens uppställa en
fråga, huruvida de förgångna djuren ursprungligen der varit inhemska, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
